Myers-Briggs test

Att man ska ta olika personlighets test med en nypa salt, är nog något jag alltid tänkt. Idag deltog jag i ett, och jag blev lite förvånad över hur väl resultatet överensstämde med min egen bild av mig själv! Log när jag läste personbeskrivningen.

Profilbilden bekräftade den bild jag har av mig själv, och gav faktiskt självbilden en kick i rätt riktning. Det intressanta var också att övriga i gruppen som gjorde testet, i de flesta fall, också fick en profilbild som man kände igen sig i.

Har haft mitt sista utvecklingssamtal för den här vårterminen. Och det känns bara så vansinnigt skönt. Ska ju lämna mina 6:or för att ta emot elever från år 5 till hösten. Ska vara ett självmordsuppdrag, enligt läraren som har dem nu... Väljer att inte tro på det! Väljer att sätta min tilltro till varje elevs vilja och förmåga att ta ansvar för sitt liv och sitt lärande!

Tandläkaren

Nästan 10.000 kronor efter rabatt! Det är snuskigt dyrt att gå till tandläkaren... Det är nästan syndigt. Men vad gör man när amalgamfyllda tänder går sönder. Jo man nickar och bockar och säger, jo snälla tandläkaren. Kan du laga mina tänder?

Man kan ju hoppas att det är värt besväret och att tänderna fortsättningsvis kan användas till att tugga en och annan kola! Har just nu en provisorisk lösning, medans kronorna (visst låter det vackert) tillverkas. Och har just nu ONT i munnen efter allt bök där idag...

Dikt

"Tänk att få vakna tidigt en morgon, höra en koltrast sjunga sin sång...!" Så låter en strof i en sång...Nja nu var det inte en koltrast, men däremot en massa småfåglar som låter nåt alldeles utanför mitt fönster...Och det är helt OK att vakna till fågelsång, vilket jag gjorde i morse! Det går som lättare att stiga upp, på nåt lustigt sätt...

Idag har eleverna skrivit dikter. De fick skriva meningar som började "Förr var jag..." och skulle fortsätta så här "...men nu...". Du kan läsa dem på klassen blogg, om du klickar här.

Kanske man ska prova själv... Prova du också...

Förr var jag var jag säker på att jag visste
men nu är jag säker på att jag inte vet
Förr var jag ung och naiv
men nu är jag äldre och mer eftertänksam
Förr var jag sämre på att lyssna
men nu har jag övat
Förr var jag inget i mina egna ögon
men nu vet jag mitt värde

Vårruset

"Ska du hänga med och springa Vårruset?" sa min kollega till mej i fredags. "Anmälningarna ska vara inne på måndag." Vilken tur att man har kollegor som ställer såna frågor...och som förväntar sig ett positivt svar!

Så naturligtvis svarade jag ja...så idag var jag ute luftade löparskorna och mej också...fick följa med...Under vintern har de (skorna alltså, nja jag också) bara fått känna på gymmets svettlukt! Det är fantastiskt skönt när man efter kraftinsatsen, hamnar på rygg på gräsmattan och vilar ut!

Idag blev det wok med nudlar, kyckling och grönsakswok i cocosmjölk. Gott och lätt! Precis så ska söndagsmaten vara...

Jag älskar verkligen värmen!

Borde verkligen bo någon annanstans där värmen inte är en bristvara! Termometern har tagit glädjeskutt idag, och nådde nästan upp till tjugostrecket.

Dagen har tillbringats utomhus...var annars... Krattan har gjort sitt idag, och fyllt plastsäckarna med förra årets fägring som snart åter ska bli jord och näring... Ett evigt kretslopp...

Och kanske är det så med livet också...sorgen och smärtan ger näring åt glädjen! Åtminstone märks skillnaden tydligare när man mött båda. Ett kretslopp?!

Har flyttat min ormhassel som förra året stod i en kruka vid entrén och gladde ögat...men som nu fått flytta ut till egen plats i gården.

Fötterna på bordet!

Cyklar hem genom skogen och känner värmen i ansiktet. Det är hälsa för både kropp och själ. Stannar till i skogsbacken för att föreviga vitsipporna! De är de första jag ser för i år.

Kommer hem, sparkar av mej skorna, går ut och slår mej ner i stolen och lägger de bara fötterna på bordet. Lutar mej bakåt och blundar. Synintrycken försvinner och plötsligt hörs fåglarna tydligare, pratande med varandra, högt och intensivt. Solens strålar vet precis hur de ska göra för att lindra en stressad själ.

Är tacksam för den här stunden som är helt kravlös. Jag är alldeles ensam, vilket just nu upplevs som en ynnest! Det till och med luktar vår! Dagen som började med huvudvärk och en Treo, slutar i ett avslappnat, rofyllt tillstånd! I love it!

Låt inte barnen betala krisen!

En varm vind möter mig när jag kliver ut ur skolbyggnaden! På nåt sätt blåser den för ett ögonblick bort känslan som jag är uppfylld av. En känsla av ilska över neddragningarna i skolan, känslan av "vad ska vi göra nu?" - när vi ser konflikterna öka mellan olika grupper.

Är på väg, där i vårvärmen, till en kollega, som funderar över framtiden i skolan. Hon vill prata - ställer sig frågan: Hur ska jag orka? Berättar om stressen och sömnlösheten som kryper närmare henne. Neddragningarna i skolan kommer att förändra hennes arbetsuppgifter - eleverna kommer att förlora mycket av sitt stöd.

Lämnar henne, kliver på nytt ut i värmen - tänker: i skolan finns inget utrymme för svaghet! Det är inte klokt.

Nu ska jag förflytta mig utomhus, njuta av värmen och låta tankarna flyga iväg vart de vill...

Rasism

Tänk vad rädsla, okunskap och fördomar kan förstöra tillvaron för unga människor... Just nu har vi tonåringar i skolan som är oerhört kränkande mot andra elever som tvingats lämna sitt land och som har landat här i ett litet brukssamhälle tillsammans med sin familj. Här försöker man skapa en ny tillvaro.

Man blir så frustrerad som vuxen när man på olika sätt arbetar aktivt för att förebygga konflikter och rasistiska uttalande. De är bara 13-14 år och så utstuderade i sitt sätt att vara, och det värsta är att det väldigt lätt gör över i fysiskt våld! Var har de fått allt detta ifrån? Vad är det som triggar igång detta hat mot människor som inte precis i allt är som de?

Och jag ska inte sticka under stolen med att många gånger reagerar man som vuxen utifrån sina känslor... Jag blir både rädd och arg!

Och det är väl hel OK, men ibland måste man verkligen ta ett steg tillbaka, för att kunna tänka klart och klokt, och för att få syn på vad som kanske kan vara en väg ur en kaotiska situationen. Några idéer har faktiskt dykt upp! Ska testa dom....

Helt slut!

Förstår inte hur det här arbetet har blivit? Lärarjobbet har verkligen förändrats! Så många arbetsuppgifter som idag ingår...som konstant gör att man aldrig ligger i fas där man borde befinna sig...Dagen har gått i ett. Lektioner, träff med AU, ingen lunch, lektioner, överlämningar av elever, planering, utvecklingssamtal, hem klockan 19.30...äntligen mat!

Just nu är det svårt att vara positiv och lösningsinriktad... Men ibland måste man få spy lite för att få andra perspektiv på tillvaron. Men så ringer dottern och plötsligt flyttas fokus...Carpe diem!

Käftsmäll!

Dottern frågade mej om jag hört Susan Boyle sjunga? När jag sa att jag inte hade det, sa hon att jag skulle komma och kolla. Dottern satt vid datorn och här är klippet hon visade mej: Susan Boyle Britains Got Talent 2009.

Det jag såg gav mig verkligen en tankeställare! Hur lätt är det inte att ha förutfattade meningar om människor - jag skäms över att jag lätt hade varit precis som alla andra i publiken som såg Susan kliva in på scenen för att sjunga!

Oj vad många käftsmällar jag behöver för att aldrig döma människor utifrån det jag ser eller rättare sagt tror mej se! Kanske du också behöver en!

Jag önskar Susan Boyle en lysande karriär där hon verkligen får utveckla sin fantastiska sångröst och sångförmåga!

Födelsedag

Födelsedag! Tösen min blir 20 idag! Hon är inte tonåring längre utan ung vuxen! Glädjen över att få vara hennes mamma går inte att sätta ord på. Den glädje jag kände när jag förstod att hon fanns i min mage...och den glädje jag kände när hon föddes, den kvällen för 20 år sedan.

Hon har alltid varit glad, full av energi, gillat att sjunga och spela...och nu...20 år och en ung vacker kvinna! Som mamma vill man beskydda sitt barn från smärta och ångest, man vill att livet ska vara varsamt med ens barn...

Din livsresa fram till idag, har bjudit på både sommar men också riktigt kall hemsk vinter. Men jag vet att framtiden är din! Grattis mitt älskade barn! Jag kommer alltid att finnas för dej!/din mamma

Att våga möta sig själv

Idag åts frukosten framför TV:n. Lät TV.n fortsatta att vara på, medans jag började stryka tvätt. Malou von Sivers program började. Grundaren för jeansmärket Gul och Blå, Lars Knutsson var en av dagens gäster...Han berättade om sitt liv, hur han drabbats av cancer dubbelt upp och hur det hade förändrat honom, och om vikten av att våga möta sig själv. Han hade mött massor av sorg inom sig - sorg som han egentligen inte visste var den kom ifrån.

Stod där framför TV:n och strök min tvätt och fastnade i tanken kring de där orden...att våga möte sig själv. Är det så att någonstans strävar människan (jag) efter att tro att livet kan levas i ett evigt glädjefyllt rus, en ständig lycka trots bättre vetande?

Att våga möta sig själv är kanske att våga möta missmodet, mörkret och tomheten även då juicen är färskpressad, rummet nystädat, pengarna ramlar in på kontot och livet rullar på!

LIVET...

Ibland känns livet mycket märkligt! Svårt att greppa...och förstå! Mitt i det sprudlande livet, med mycket glädje och framtidstro, dyker smärtan upp...en väns barn omkommer i en olycka, ett annat börjar med droger...cancer (även kallad skitsjukdomen) dyker upp hos dom man älskar...någon tappar modet att leva och vill avsluta det!

Pratar med en väninna idag på telefon, och hon berättar om sin son, om droger, om oro, om smärta...om att fortsätta orka vara mamma. Det gör ont i hjärtat...det var ju inte det man önskade för sitt barn. Jag känner igen smärtan, tänker på min egen tös!

Oron som finns för henne...hur kommer hennes liv att se ut? Kommer hon känna livsglädje och framtidstro igen? Så många frågor och så få svar...Och mitt i alltihopa...så kommer jag på mej att tänka: Detta är LIVET!

Jag tror jag ska ta och peka finger åt allt det där som gör ont! Ja, det gör jag!

Kärlekstema

"Men ni jobbar väl inte!". Ja så sa vår kanslist, när jag dök upp på skolan idag. Nej, svarade jag...men jag och en kollega hade kommit överens om att träffas för att hinna träffas! Ja, just så är det...vardagen har svårt att bjuda på tillfällen, då vi kan sitta ner och planera arbetet. Nu kompliceras det också av att hon läser halvtid, vilket gör att hon bara finns halvtid i skolan.

Kärlekstema...ja, det blir arbetsområdet resten av terminen. Nja inte riktigt, vi ska förbereda Göteborgsresan som sker i början av juni. Våra elever befinner sig på väg in i tonåren, med allt vad det innebär. Hormonerna sprutar för fullt!

Så nu har vi suttit och tänkt och klurat, beställt filmer, gett varann idéer...läst kursplanen! Och vi hittade en sån bra mening att utgå ifrån, så här står det i kursplanen för biologi: "Utifrån perspektivet att ta ansvar både för sig själv och andra behandlas frågor om kärlek, sexualitet och samlevnad".

Överrumplad!

För en tid sedan såg jag en dokumentär som handlade om ungdomar som missbrukade. Programmet följde en av ungdomarna, hans mammas kamp att få hjälp till sonen. Killen mådde psykiskt, fruktansvärt dåligt och hade också ett självskadebeteende.

Det som berörde mig oerhört djup och som fortsatt att uppta mina känslor och tankar, är mina egna erfarenheter kring min tös. Kontakten med mediciner och dess biverkningar, denna fruktansvärda oro och maktlöshet som man hela tiden har fått trycka undan för att överhuvud taget få vardagen att fungera. Att inte veta vad som skulle hända härnäst!

Jag blev överrumplad över hur starka känslor som TV-programmet väckte, och att de fortfarande fanns kvar inom mej, trots att det är två år sedan den jobbiga tiden började. Jag var helt matt i hela kroppen efter att ha sett TV-programmet.

Idag är ju så mycket annorlunda, så mycket bättre, och det kanske är just därför som jag omedvetet kan tillåta mig alla dessa starka känslor...

Påskdagen

Vilken dag det var i går! Termometern visade plus 18 grader och inte ett moln på himlen. Jag älskar verkligen värmen! Satt en bra stund och bara njöt i solen...

Påskmaten för mej och familjen är egentligen väldigt enkel...ägg, sill och påskmust! Sen kan den faktiskt bestå av det som känns roligt att göra. Igår blev det slottsstek. Riktigt gott och mat som sköter sig själv...Sånt gillar jag!

Springtime

Vinden drog sakta förbi och solen värme. Klockan var strax före 10 och årets första tvätt som skulle få torka ute var på väg ut från tvättstugan! Det luktar så ljuvligt när man sedan plockar in den och lägger in den, där den ska vara.

Har gått och haft huvudvärk idag...funderar om det har med att man stannar upp från stressen i vardagen. Det är verkligen terapi att få ta fram krattan och sekatören för att ta bort gammalt löv och klippa ner gamla fröställningar från förra året. Scilla och Krokus som med full kraft tar sig förbi gammalt löv, visar att livet segrar! Snart kommer gräsmattan skifta i ljusblått av scillan med inslag av andra färger...

PÅSKLOV!

Ibland är vissa saker mer efterlängtade än annars! Just nu är det dryga veckans ledighet som hägrar. Och det som känns allra skönast är att slippa lösa en endaste konflikt, tror jag i alla fall...Det har varit mycket av den varan de sista dagarna.

Det handlar inte bara om att munhuggas, utan här är testosteronhöga tonåringar som tar till knytnävarna så fort de får en anledning! Tur man gymmar! Men idag var det innerligt tur att en Daniel öppnade dörren och såg vad som hände. En mans styrka sitter ibland i musklerna! Tack Daniel....

Dotterns mission för långfredagen skulle bli, sova länge, iförd morgonrock äta amerikanska pannkakor och lönnsirap, scrumle eggs and bacon och en kopp the. Om det blev fint väder....kanske en promenad! Jag tror jag ska ta efter! Lat tänker jag då vara!

Dymmelonsdag

Det är dymmelonsdag idag! Har lärt mig det någon gång i tiden...tittade i Wikipedia varför det heter som det gör...Så här är det: Namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, för att påminna om att långfredagen är på gång!

Vilken dag på jobbet!
Hur kan det hinna hända så mycket på några timmar? Något barn får en stor pinne kastad i huvudet, med blodflöde som följd och behöver till vårdcentralen, ett annat får veta att en bekant tagit sitt liv, någon får höra att den är en tjallare och blir ledsen, ett barn tycker sig bli orättvist behandlad och väldigt arg, ytterligare en blir knuffad i ett allmänt kaos kring en godispåse och ska hämnas...några av den ordinarie personalen är lediga eller sjuka...pust...

Det har blivit många, många samtal idag och mycket tröstande! "Dymblarna" är påsatta här hemma...det är tyst och lugnt! Underbart..

Här är mina härliga "ungar" i klassen...killar är utklädda till tjejer och tvärtom...för en dag!

Carpe diem!

Söndagar har en förmåga att kännas väldigt korta. Helt plötsligt står man där och ska på jobbet...jo, jag går faktiskt till jobbet varje söndagskväll. Tre timmar bland papper, böcker, planering, röjning av skrivbord och laddning inför en ny vecka. Det är faktiskt väldigt effektiv tid...inget eller ingen stör. Och just nu är det utvecklingssamtalen som genererar massor av tid och energi.

Idag såg jag första blåsippan i ståndet här utanför huset! Leva här och nu - just nu känns det som något väldigt viktigt. Andas in dofterna och njuta av allt det jag har. Det är så fruktansvärt lätt att bara rusa genom livet...Jag ska hinna så mycket och det enda jag har är just nu!

Kolla du också...kanske finns det nåt i din omgivning som vill förgylla din stund på jorden!

Kupolen

Vår i luften! Sol som skiner och jag och dottern är på väg till Kupolen. Har själv inte tänkt köpa nåt, men dottern är ute efter lite nya kläder. Det är verkligen härligt när ens barn växer upp och de helt plötsligt blir ens jämbördiga vänner. Man kan prata om det mesta, man kan träna ihop, man kan gråta och skratta ihop, man kan handla ihop...

Dottern hittade kläder och jag sprang på dom här frukost/soppskålarna från Indiska. Helt underbara i färg och form. Vackra saker, men inte alltid dyra (skålarna var på rea) skapar guldkant i vardagen. Och det är viktigt, i alla fall för mej.

Sol, vind och vatten...

Tänk vad lite sol och varma vindar kan göra! Helt plötsligt vaknar livsandarna till liv och livet blir lite ljusare... Hur kan lite sol och värme påverka hur jag mår? Ett märkligt men fantastiskt fenomen. Det jobbiga är fortfarande lika olöst och svårt, men känslan av att orka vidare, känns lite lättare...

Solen gör att det kalla som funnits utomhus smälter bort och förvandlas till vatten...Är det så lösningen kan se ut? Smälta ner och flyta bort? Ja, tänk dom det vore så lätt.

Har suttit med likabehandlingsplansarbete (oj vilket långt ord det blev!) hela dagen. Nu blir det soffan och "Så ska det låta".

Jag skulle vilja fly...

Just nu vill jag bara fly, eller stoppa huvudet i sanden, eller krypa under täcket och dra det över huvudet...bort från allt som just nu är jobbigt. Jag vet att det inte är nån bra strategi...men vem använder sig av bra strategier när livet inte visar sig från den ljusa sidan? Kanske du men inte jag...så begåvad är jag inte...Inte i kväll i alla fall.

Jag ser inte lösningen...mina känslor säger att den inte finns...men förnuftet, om jag verkligen tänker efter, säger att den nog finns. I alla fall hoppas jag det...