Bra val!

Har just landat i soffan efter att ha träffat "mina" elevers föräldrar. Det är berikande att möta dem och tillsammans fundera över livet och lärandet.

Att fokusera på och formulera ett önskat beteende gör det lättare för alla att förhålla sig till det. Om "samarbete" är viktigt för att arbetet i en grupp ska fungera, måste man fundera vidare på hur samarbetet visar sig. Både för den som finns i gruppen och den som tittar på. Då vet man också vad ett "bra val" är för den enskilde. Både som barn och vuxen.

Det var något av de spännande samtal vi hade i kväll.

Tjejmilen

Tänk va skönt det är att nå ända fram in i mål...Känslan när man anar målgången ger oanade krafter att plocka fram extra energi och verkligen ge järnet! Massor av glada entusiastiska tjejer som har haft roligt en dag. Som springer eller går de 10000 metrarna, och njuter av varandra och omgivningen.

Pratar med en av tjejerna i bussen hem, att kanske livet skulle berikas ännu mer om man var tydligare för sig själv var man är på väg i sin livsresa. Även om det är skönt att bara följa med livet, kanske det behöver styras upp ibland. Spännande tankar i alla fall.

Självvald ensamhet

Jag älskar att vara ensam...i alla fall ibland. Det är så befriande att bara ha sig själv att förhålla sig till. Tanken och handlingen blir friare på något sätt. Kanske behövs ensamheten i högre grad om man lever i en tvåsamhet.

Med fötterna på bordet laddar jag för tjejmiljen i morgon. Vad gör man inte för lite kex, ost och vin som det vankas efter loppet! Solen ska också förgylla tillvaron enligt SMHI... Låter som en härlig dag!

Städning

Att befinna sig i en organisation där pengar ständigt är en bristvara är många gånger frustrerande.

Upptäckte idag hur fruktansvärt dammigt det är i och på våra skåp. Det hänger till och med stora dammtussar på glasdörrarna. Vi lärare får själva torka hyllor, tavla mm. Barnen bänkar och bord torkas högst två gånger i veckan. Man undrar vem som egentligen har utbildningen och kunskapen att städa?

Glädjen idag var den utvärdering eleverna gjorde över veckan som gått. Positiva och uppmuntrande ord. Kanske smekmånadens effekter....Den som lever får se.

Slötittar på Kristallen och på bordet står ett glas rött. Vilar mej i form till tjejmilen på söndag.

Älskade döttrar!

"Mamma är lik sin mamma". Står och tittar på min äldsta dotter när hon plockar varor ur mjölkdisken på affären. Trots att hon bott hemifrån i flera år, är det samma produkter som hon fick hemma som barn.

Ler för mig själv där jag står, och tänker på hur vi föräldrar präglar våra barn, medvetet och omedvetet. Värderingar, produkter vi köper och använder, vad vi tycker om osv.

I nästa tanke är jag ändå glad att hon är så mycket tuffare i sitt sätt att vara, att våga säga vad hon tycker och tänker, än vad jag var i den åldern! Det är jag väldigt glad för!

Blir också glad när den yngre av töserna ringer mig och är irriterad över situationer där hon befinner sig. Jag säger att om det vore jag, skulle jag inte ödsla energi på det...men hon svarar att det tänker hon visst göra. Hon tänker stå på sig och försöka förändra situationen.

Visst har jag anledning att vara glad och stolt?!

Inskrivningssamtal

"Jag är så stolt över dej, Jonathan", säger en mamma till sin son som sitter framför mej. Det är inskrivningssamtal och jag har ställt frågan till mamman om det är något speciellt hon vill berätta för mig om sin son.

Sonen sätter händerna framför ansiktet och rodnar. Jag njuter över situationen och gläds över att få varit med om samtalet. Hon fortsätter att berätta för sin son om varför hon är så stolt över honom.

Fartblind

Går omkring utanför huset och inser att det finns mycket som fortfarande påminner om och är sommaren. Jag väntar på att tomaterna ska mogna (om de nu hinner det), om de inte gör det får de väl bli inlagda gröna sådana. Plommonen kommer i slutet av september. Lila och alldeles helt underbart goda. Trädet är gammalt och hålls ihop av ett spännband, men som trots detta, ger ofantliga mängder plommon varje år. Trädets generositet "drabbar" grannar, vänner och eleverna i skolan.

Jag behöver gå på upptäcksfärd med jämna mellanrum. Både bland människor som jag ofta möter, men också i naturen. Detta för att få syn på allt det fantastiska och underbara som omger mej, och som jag lätt missar på grund av fartblindhet.

Unknown...

En av mina vänner på Facebook har bott i Australien under många år men är nu i Sverige. I sin status hade hon skrivit ett meddelande på svenska.

En av hennes (förmodar jag) vänner från Australien, kommenterade hennes status så här: "I like most stuff that I dont understand" och min kompis svarade så här: "That is a great philospophy of live to like what is unknown. will adapt that"

Visst låter det som en väldigt spännande utmaning: Att gilla det som man inte riktigt förstår och inte känner till. Tänk va mycket spännande man skulle få vara med om, ta del av och människor man skulle få försöka förstå!

Det är fortfarande sommar ute! Älskar det...snart blir det hemgjord pizza med en riktigt god kall öl!

Självmorduppdrag

Tänk att känslan av välbehag är så stor när man inser att arbetsveckan är slut! Nästan så att man ibland blir euforisk. Tanken på att inte vara tvungen att behöva göra nåt, även om man gör det, är svår att beskriva. Den är nästan fysisk.

Sitter här, trots att det bara är eftermiddag, med ett glas rött, surfande runt. Ska om en stund göra en kycklingpaj till familjen. Gott med en god sallad.

"Självmordsuppdraget" som tidigare lärare kallade klassen som jag nu övertagit, har jag inte känt av ännu. Vi har haft väldigt bra dagar tillsammans och jag är övertygad att de flesta framöver kommer att bli så. Jag tror på möjligheterna!

Hopphagar

Man kan i alla fall inte klaga på att lärarjobbet är enahanda. Dagen började i klassrummet med eleverna, för att sedan fortsätta ute under hela dagen.

När eleverna väl gått hem roade jag mig med att måla hopphagar på skolgården. I det här yrket gör man allt! Tanken är ju att ungarna ska röra på sig mer än vad de gör! Man vill ju dra sitt strå till stacken för att stävja barnfetman.

Första dagen på resten av vårt liv tillsammans

Tjugo unga förväntasfulla (förhoppningsvis) människor sitter på sina platser i klassrummet och tittar på mej. Skolan och klassrummet är nytt för dem. Jag, den vuxne som nu kommer att dela stor del av deras vakna tid under två år står framför dem. Framme vid whiteboarden. Allt enligt bilden av lärarens roll i klassrummet.

Nu är sanningen den, att det är det minsta jag gör, vanligtvis. Utmaningen för mej tillsammans med andra, är att vi ska "handleda" i lärandets svindlande höjder. Locka fram maximalt lärande för alla och att skapa förutsättningar. Prio ett är nu att lära känna dem och deras förmågor!

Känner mig förväntansfull inför jobbet och är så evigt tacksam för min fantastiska kollega, Annika! Jag vet att vi kommer att bli en kanonteam!

PS. Igår var jag på gymmet för första gången i höst (är det det redan?) Har MUSKELVÄRK idag. Det är inte bra att vara borta därifrån i 3,5 månad. Men nu är jag igång igen. DS

13 dagar kvar

Söndag 30 augusti 2009
Kl. 12.00
Idag 13 dagar kvar!

Ja, så står det på Tjejmiljens hemsida, och jag har nyss varit ute och tagit mej en runda i spåret. Det är faktiskt väldigt, väldigt skönt att röra på sig. Och det är oerhört bra att ha motivationshöjande krav över sig. Som Tjejmiljen. Sen är Tjejmiljen en härlig fest med massor av kvinnor i alla åldrar som har roligt tillsammans. Hoppas på bra väder!

A little bit windy today

Vaknar av en fruktansvärd smäll och funderar för ett ögonblick vad det är. Inser att det är sovrumsdörren som smällt igen. Orsaken till detta är att fönster står öppna och det har börjat blåsa rejält ute. Det tar några sekunder för hjärtat att hamna på rätt ställe igen. Har turen att somna om igen och drömma sweet dreams.

Funderar mycket över de nya eleverna som jag kommer att möta nu på onsdag. Vi kommer att arbeta tillsammans under två år. Vilka är de? Vilka behov har de? Hur kan jag vara med och stärka deras självkänsla och självförtroende? Hur kan jag på bästa sätt stimulera deras lärande? Hur ska jag lyckas med nå alla föräldrar och få nära relationer med dem?

Får sova på saken.

Köpa, köpa, köpa...

Vilket konsumtionssamhälle jag lever i...och det värsta är att jag är en del i det! Idag har det beställts kyl och frys. De gamla har nått en hög ålder och kommer med största sannolikhet ge upp snart. Och när erbjudandet om stor rabatt kom från ett företag, togs beslutet att satsa på något nytt.

Jag sprang också på en liten nätt läderväska som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Och det är ju det jag menar, fanns behovet egentligen? Nja...mer lusten att vilja ha. Och den kraften är stor...
Men fin var den...

Fredag

vaknar
trött
frukost
läser tidningen
ger grannkatten mat
cyklar till jobbet med musik i öronen
pratar likabehandlingsplaner
fikar blåbärsbullar
pratar värdegrundsarbete
äter raggmunk med bacon (rester)
sitter i samverkan med arbetsgivare
känner frustration över bristen på ledarskap
röjer bland alla papper
fyller svarta platssäcken
cyklar hem med musik i öronen
sist från jobbet
ger grannkatten mat
öppnar en flaska sydafrikanskt rött
ringer mamma
mår gott
facebookar
ledighetsruset infinner sig sakta

Schemaläggning

Att lägga schema i skolans värld är verkligen ett pussel. Så många tankar i mångas hjärnor. Så mycket suddande och ändrande i schemablanketten. Undrar hur många kilokalorier det går åt? Men det märkliga är ändå att på nåt vis lyckas vi få till fungerande scheman i slutänden.

Har äntligen börjat röja i mina pappershögar på jobbet. Det är en spännande resa man gör. Högarna innehåller historia...förra läslårets arbete. Elever som man haft, men nu lämnat vidare till andra, träder fram och man minns både härliga stunder men också kämpiga sådana man haft tillsammans. Jag har lärt mig mycket - och man hoppas ju att eleverna också gjort det!

Kollegor!

Jag säger bara det: Vad vore livet utan härliga arbetskollegor? Jag är så glad över att få ha de som jag har. Vi är så olika och annorlunda allihopa så vi kompleterar varandra. En härlig samling orginal! Britta, Anna P, Jane, Eva-Lena, Mona, GunBritt, Anette, Annika, Örjan, Ulrika och Anna M. Och så några nya...

"Börjajobbaångesten" övergår snart till en härlig känsla att få förmånen av att vara i ett sammanhang, där någon räknar med mej och min arbetsinsats. Jag är väldigt tacksam över det. Sen kan jag ju bli trött på kollegors olika beteenden, men hur trött kan de inte vara på mej?! Jag kan bara ana det.

Just nu råder ett kreativt kaos, på de flesta fronter på jobbet. Men det är väl så det ska vara. Processen hålls i rörelse.

Ett glas rött...

Sista dan på semestern...och frihet att ta ett glas rött mitt på dan utan att det gör nåt! Och det gjorde jag...i en paus då jag bar in ved i huset!

Börjar mentalt att ställa in mej på att gå till jobbet i morgon. Har funderat över vad det är som gör att det finns ett visst motstånd inför detta...Jag tror att jag kommit på det. Det tankearbete som sätts i gång i morgon är det som är arbetskrävande. Hastigheten är också väldigt hög. Det är det som är den stora skillnaden under ledigheten - vilan från detta myckna tankearbete. Det är så otroligt många bollar att hålla i luften. Många gåner är det svårt att hinna med att sortera och reflektera, vilken skapar frustration. Undrar om det blir annorlunda i år?

Jag tänker i alla fall ha det bra på jobbet under hela läsåret! Högt ställd ambitionsnivå...

Umeå

Dagar läggs till dagar...sommaren kom tillbaka med full kraft. Har varit några dagar i Norrlands huvudstad - som också har namnet "Björkarnas stad". Alltså Umeå.

Det går en lustkänsla genom kroppen när jag hör dialekten talas bland människorna där. Och under dagarna jag var där besöktes staden av många tillresande, på grund av Noliamässan, vilket gjorde att jag hörde varianter av dialekter från hela Norrland.

Sonen bor där och naturligtvis träffas vi och umgås, går ut och äter på Lottas krog. Njuter av mat och dryck och varandras sällskap. Ända smolken i bägaren var fortkörningsboten jag lyckades göra mig betjänt av - om man nu kan säga så! Ja, ja, man får väl se det som så! Jag har "lappen" kvar och det är ju huvudsaken.

Idag har jag plockat av mina svarta vinbär. Det ska bli en riktigt söt sylt som kallas Hiramsylt och är helt sjukt god i fil. Riktig sockerbomb!

Gotlands landshövding

Så blev det då som man hoppades. Gotlands landshövding fick avgå. Men det underliga är att hon fortfarande vidhåller att hon tycker, tänker och handlar rätt. Att vi inte är lika inför lagen.

Ok, jag vet att domslut har ifrågasatts tidigare, just när det gäller detta med likhet inför lagen... men att som landshövding fatta beslut och vidhålla detta, att det är rätt att göra skillnad, är märkligt.

Man får väl ändå säga att hon är modig som står för en sådan åsikt. Kanske hon säger det som ändå är praktiken... Fast det vore förödande om jag skulle missgynnas inför lagen bara för att jag inte har makt och pengar.

Planerar en tripp till Umeå och Noliamässan...åker i morgon.

Dagen efter...

Fint folk firar ju i flera dagar. Födelsedagar, bröllop och vad det nu kan vara. Så blev det i år. (ska förresten på ett födelsekalas som varar under tre dagar i september). Familjen var spridda för vinden på födelsedagen och då firar man ju när det går. Så det blev på måndagskvällen.Jag bestämde mig för att göra smörgåstårta. Gott...

Över tjugo grader ute, solen skiner och klockan är halv åtta på kvällen. Vi sitter ute och njuter av sommaren och av varandra.

Har svårt att slita mig från boken "Hypnotisören". Så nu sitter jag ute med fötterna på bordet och läser. Skulle kunna klippa gräset, skulle kunna plocka av hallonen som är mogna, skulle kunna gå ut i skogen och kolla efter kantareller... men inte nu....

Min alldeles egen dag...

Så var jag då där igen...Ännu ett år sedan första gången jag såg dagens ljus. Jag sa till mina kära att jag inte ville ha några presenter. Och så blev det nästan...för utom de 20 röda rosorna. Men tårta och god mat, kan man ju inte hoppa över.

Tankarna går både tillbaka i tiden men framför allt till framtiden. Vilka mål vill jag uppnå till nästa år? Det måste jag faktiskt sätta mig ner och fundera över. Å ena sidan är det bara skönt att flyta med i livet - men å andra sidan känns det ju som om jag vill vara med och bestämma, lite i alla fall.

Det handlar både i det professionella livet men också på det personliga planet. Jag gillar utmaningar, i lagom dos ska jag väl medge. Det har varit väl mycket av den varan under flera år tillbaka.

Ny månad - ny årstid?

Förstår inte vart juli tog vägen! Och nu är det verkligen inte så att sommaren ligger framöver utan man hör orden "sensommar" som definitivt skvallrar om att nästa årstid ligger och lurar runt hörnet. Det är bara det är jag älskar verkligen sommaren och värmen. Jag vill ha fler än tre, fyra veckor högsommarvärme...jag vill ha flera månader. Ja, jag vet...man kan inte bo här då! Då är det bara att ta sitt pick och pack och dra söderut...utanför Sveriges gränser. Men där är jag inte än.

Ska måla om tvättstugan är det tänkt. Det gäller ju att väggarna matchar de nya maskinerna...Lika nya och fräscha som de. Eller så spelar det ingen roll. Men beslutet är taget och jag är i full gång och förbereder målandet.