Träningsläger

Känslan av att göra nya upptäckter, speciell man gör dem upplevelsebaserat, sätter sig verkligen i medvetandet. Har varit på ledarutveckling, med inriktning på grupprocesser. Att framföra jagbudskap var också det vi övade. Viktigt för tydligheten och tilliten i en organisation. Inser behovet av att än mer träna mig i att inte använda vi, man och dom, utan att uttrycka vad jag tycker och tänker. Inte alltid så lätt.

Torsdag och fredag har varit upptäckardagar för mig. Att få ansikten på namnen på rektorerna i kommunen. Och som alltid: det är en salig blandning av människor med olika uttryck. Några hörs mer än andra!

Ännu en dag...

Vaknar alldeles för tidigt
försöker somna om
klockan ringer
frukost
arbetsdagen tillbringas i Örebro
på konferens
morgondagens mål- och styrdokument
presenteras
för att implementeras
givande och intressant
träffar kollegor
från annan ort
mörkret har redan gjort dagen till kväll
när jag äntligen kryper upp i soffan
Ännu en dag
har lagts till alla de andra

Sista tiden...

Ett nytt jobb är alltid ett nytt jobb. Så är det ju! Men att jag under sju arbetsdagar skulle hinna vara med om så mycket, hinna tänka så många tankar, fått ta del av så många behov, hade jag ingen aning om.

Hjärnan går verkligen på högvarm. Både pga av det myckna som snurrar där, men också för att försöka tänka kloka tankar.

Just nu sitter jag hos min dotter i storstan och njuter. Det är söndagsmorgon och gårdagskvällen tillbringades tillsammans med vänner från Kirunatiden. Att samtala om livet och vad det har fört med sig är en outtömlig källa. Där samsas både glädje och sorg. Spännande att ta del av varandras liv!

Nu ska jag äta frukost. Det kurrar i magen.

En ovanlig tisdag

Ovanliga är ju egentligen alla dagar för ingen dag är den andra lik.

I kväll träffas vi, alla vi som jobbat tillsammans under lång tid. Ur ett perspektiv är denna kväll ett sätt att säga hej då till varandra eftersom jag bytt jobb. Fantastiska människor, härliga personligheter som betyder och har betytt mycket för mej.

Vilken tur att dessa människor har korsat min livsväg. De har berikat mitt liv och förhoppningsvis kommer att fortsätta att göra detta. Jag har vuxit som människa. Jag har lärt mig mycket om livet genom dom.

Vi träffas på en av stans restauranger för mat, dryck och massa prat! Kan det bli annat än trevligt! Alldeles strax kommer de för att hämta mig!

Champagne

Tänk att bli bjuden på champagne då skälet är att man krockat bilen! Nu var det ett tag sedan det hände, krocken alltså, men champagnen dricks nu. Mannen i huset uppmanades av sin chef att bjuda mig på drycken. Varför frågar ni er naturligtvis!

Krocka är ju inte det man vill göra, men nu hände det och jag var inte orsaken till olyckan. Resultatet blev ju att vi var tvungna att köpa ny och det blev en riktigt fräsch en och bara ett år gammal. Så ibland blir minus plus. Därav champagnen i kväll!

Har nu avverkat de första dagarna på nya jobbet och jag känner att jag gjort ett helt rätt val. Att säga upp mig och gå vidare. Det är så berikande att få möta nya människor få ta del av nya tankar.

Idag har jag plockat undan grillen och gräsklipparn. Att vintergrilla fungerar ju men gräsklipparn lär få stå stilla till nästa vår. Har höstpysslat ute i trädgården. Skön att göra det innan snön kommer.

Känslor så här någon dag senare...

Med risk för att få äta upp det vid ett senare tillfälle, säger jag: äntligen! Först och främst att få göra något annat och sedan att få möjlighet att pröva det här jobbet känns bra. Att få utmana mig på nya områden gör förhoppningsvis att jag växer som människa. Det har ju ingen mått dåligt av.

Att fått komma i ett helt nytt sammanhang utan att någon känner eller vet något om en är skönt. Att själv få lära känna nya kompetenta människor är oerhört berikande.

Tilltro, tillåtande klimat, tydlighet, tillit, tillgänglighet och tid... ord som jag vill kunna stå för i mitt jobb. Vill försöka omsätta det i vardagen tillsammans med elever och medarbetare.

Här "bor" jag nu!

Nya jobbet

Första dagen på resten av mitt liv! Ja idag har nya jobbet dragit i gång och det i 150. Flera "fall" har presenteras för mej. Unga människor som inte mår bra och där livet inte är så enkelt att leva.

Jag har mött kloka medarbetare som engagerar sig och försöker på olika sätt möta upp behoven. Jag fylls av beundran över de som i vardagen "står kvar" när andra vuxna kanske ger upp.

Höstvindarna har vinit rejält idag. Löven har dalat som stora feta snöflingor. Alla gruvarbetarna i Chile har sett dagens ljus efter nästan 70 dagar under jord. Boström funderar om han ska slutat som riksdagsman och välja att vara med familjen, det har snöt i Kiruna och tror även i Umeå, mannen är i Sollentuna och jag somnar snart i soffan: Så nu gäller sängen. Go´natt alla!

Avsked

Agneta, världens bästa lärare! Visst låter det förmätet...? Och visst knackar Jante på axel och säger att så kan man ju inte säga och tänka. Jag har varit expert på att ruska av mig positiva kommentarer, men har med åren lärt mig att ta emot uppmuntran. Har insett att min självkänsla vuxit och hoppas även att jag glatt min medmänniska som gett mig uppmuntran.

Det är så att idag var min sista arbetsdag på jobbet. Jobbet som jag haft i 10 år. Därav presenterna med ovanstående text. Kramarna har varit många under dagen. Har svårt med avsked och vill gärna skjuta det på framtiden. Och som tur träffas vi som kollegor om några dar för att äta en bit mat och dricka ett glas rött.

Vänner för livet

Det är SÅ overkligt att jag ska sluta mitt jobb. Att jag inte ska träffa mina kära kollegor varje dag, är svårt att ta in just nu. Men ganska snart blir jag ju varse det. Vid fikat idag på eftermiddagen fick jag en present av dom. En silveruggla i form av en berlock till mitt armband. Så nu kommer den alltid påminna om dom och den klokskap som de representerar.

Fantastiska människors gemenskap som jag haft förmånen att få vara en del av under några år. Vi har förts samman av våra anställningar, och fungerat så bra och haft så roligt tillsammans! Livet är härligt.

Trattisar

Tillhör de där människorna som aldrig hittar någon svamp. Jag kan gå igenom områden där de växer sida vid sida och missa dem totalt. Men nu ni!...

En av mina kollegor visade mig hur trattkantarellen ser ut och var de växer. Det slutade med en hel ICA kasse svamp! Gissa om jag var stolt...

Så var det ju rensningen kvar...men som en annan kollega sa: Ta en glas vin, eller kanske två så blir det genast intressantare. Jag får väl testa.

Ska göra en soppa som jag fick recept på, av kollegan Annika som guidade mig i skogen! Tack fina du! Här kommer receptet:

Trattkantarellsoppa till 4 pers. (räcker till fler om soppan serveras som förrätt)
ca 1 liter färsk svamp
1 gul lök
3-4 msk mjöl
2-3 köttbuljongtärningar
1 liter vatten
1-2 msk tomatpuré (försiktigt - tar lätt över)
1 burk creme fraiche
1 msk pressad citronsaft
ev. lite färsk gräslök att strö över
Koka in allt vatten i svampen. Hacka löken fint och tillsätt den samt en klick smör. Fräs i ca 10 min.
Tillsätt mjöl + vatten och buljongtärningarna.
Låt koka ca 20 minuter.
Tillsätt tomatpurén, creme fraichen och citronsaften. Låt puttra en stund.

Servera gärna med vitlöksbaguette och ett gott vitt vin.
(Gott före räkor)

Förändra gamla mönster

Tänk att det ska vara så svårt att ändra gamla tankemönster och även organisationer. Trots att jag kan se att de inte leder till de resultat som jag önskar så fortsätter jag med dem.

Men skam den som ger sig...Nu har ju jag som rektor ansvar för att nå resultat och ifråga sätta och ompröva allt som inte ger det önskade resultatet. Det kommer att bli en utmaning, först och främst för mig själv.

Just nu är jag trött och tom i skallen. Arbetsdagen blev 13 timmar lång, och veckans övriga dagar har varit i närheten av denna så det är väl tillåtet att vara trött och tom. Men nu är det ju bara fredag kvar!

Nu är det mycket...

Ni vet hur det är ibland: dagen innehåller så många saker som ska göras, att de knappt får plats. Så är det nu och kommer att var en vecka framöver. Det är så länge som jag jobbar kvar på mitt gamla jobb som lärare i år 6.

Det är ju inte bara att sluta. Jag lär ju göra det så att min efterträdare i någon mån fattar vad vi sysslat med under åren tillbaka. Så många dokument som ska sorteras, i högar med sånt som ska slängas, sånt som ska arkiveras och sånt som ska användas just nu.

Det är ju också ett avslut som jag gör. Kanske är det så att jag inte kommer att jobba som lärare mer. Kanske kommer jag aldrig mer ha ansvar för en klass. Det känns lite sorgligt, men samtidig oerhört spännande att ge sig in i "hetluften" som min blivande kollega hälsade mig välkommen till. Om en vecka är jag där. Som rektor på en skola i grannkommunen.

Loppis i Backbyn

Det är ett sant nöje att gå omkring på loppisar och titta på, känna på och förundras över alla fina saker som olika tider har skapat. Sent 50-tal och början av 60 har många härliga grejer. Hittade den här stringfruktkorgen och en grön ljusstake från Ekeby. Får väl leta vidare efter en kompis till den.

Har börjat röja på jobbet. Har åtta arbetsdagar kvar där och 10 års arbete sätter sina spår. Vet inte hur många flyttkartonger det kommer att bli. Böcker, skolmaterial och diverse annat kommer att fylla upp dem. Nästa utmaning blir att hitta nåt ställe att ställa lådorna.

Höst

Jag vaknar med ett ryck och funderar på vad klockan är. Tio över tio! Det är inte många gånger under ett år som sängen lyckas hålla mig kvar i sitt grepp så länge. Första minutrarna i vaket tillstånd är inte så sköna som de skulle kunna vara, men när kroppen börjar vänja sig vid den myckna sömnen känns det underbart. Äntligen, tycks den säga. Äntligen har jag fått vad jag ropat efter länge.

Hösten är ju här och idag har jag krattat ihop första omgången av lönnlöven. Röda, orange och bruna ligger de där och vittnar om en förgången tid. Och redan nu ligger i trädens knoppar nästa vårs grönska! Härligt!