lördag 31 oktober 2009

DLS

En av mina chefer fyllde för några år sedan ett helt A4 papper fullt med olika förkortningar som används i skolan. Som du förstår har vi haft anledning att komplettera listan. För den oinvigde blir detta verkligen ett fikonspråk, som av de invigda kan användas för att visa sin exklusivitet! Och så är det ju inte bara i skolans värld!

Tänkte på det idag när jag satt och rättade DLS (har ingen aning vad det står för) Men det handlar om tester som görs för att få en uppfattning om elevers läsförmåga i olika hänseende.

Intressant är att läsa ungas sätt att chatta med varandra...Där är det verkligen förkortningar som gäller...Här kommer ett gäng exempel. Det är bara att sätta igång att öva...


7k - sjuk
asg - asgarv, liknande engelskans "lol"
d - det
dd - du då?, används efter svar på en fråga
e - är
ffa - framförallt
hpd - hej på dig
hgäd - hur gammal är du?
iaf - i alla fall
iofs - i och för sig
ivf - i varje fall, eller i vilket fall
isf - i så fall
k - OK eller Okej
lr - eller
mao - med andra ord
mog1 - moget
nt - inte
p&k - puss & kram
ql - kul
sel - skaffa ett liv
sj - själv
tds - tack det samma
tsm - tack så mycket, eller tillsammans
vf/vrf - varför
vgd - vad gör du
vhd - vad heter du?
vsg - var så god
YT - Webbsajten You Tube
@r - äter

fredag 30 oktober 2009

Borde ha gjorttankar...

Rackarns vad fort en ledig vecka går! Åh jag som hade tänkt....

Nej, för här hade det faktiskt inte tänkts någonting alls, och så har det blivit. Känslan är helskön när man befinner sig där i nuet...men så här i backspegeln drabbas man alltid av "borde ha gjorttankar". Förstår inte varför nuets sköna känsla av att inte göra någonting, är som b
ortspolad så här efteråt. Och det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten.

Men vad då!...det är bara 8 veckor kvar till jullovet. Det ska man väl stå ut med - även om ett par av de veckorna innehåller 20 utvecklingssamtal.

Inhandlade glögg och pepparkakor idag - en åtta veckor lång påminnelse om jullovet!

onsdag 28 oktober 2009

Dotter och vän


Tack för att du finns!

tisdag 27 oktober 2009

Att göra ingenting

Vaknar till en dag där innehållet är okänt för mig. Det är en ganska skön känsla. Möjligheten till val finns. Exempelvis till att inte göra någonting. Nu är det sällan det som blir valet, så även idag. Men det som är skönt är ändå att kunna välja det man själv vill!

Solen lockade ut mig i höstluften. Rosmarinen har fått flytta in så att den kan fortsätta att dela med sig av sin härliga smak. Blomkrukornas innehåll har bytts till mer köldtåligt innehåll. Bland annat härlig mossa från skogen.

Påminns via radion att det är 20 år sedan Berlinmuren föll. Vad hände sen? Hur ser det ut idag? Vilka fler "Berlinmurar" skulle behöva falla?

måndag 26 oktober 2009

En massa glada tjejer...

Vissa möten med människor ger så otroligt mycket tillbaka! Helgen ute på Asperö tillsammans med 30 glada tjejer var en sådan träff. Kusin Viol hade fyllt 50 och firade detta tillsammans med oss. De flesta av oss kände bara några få i gänget, men efter ett dygn tillsammans hade det förändrats.

Kvinnors förmåga att prata och skratta tillsammans har verkligen varit signifikativt för helgen på Asperö. Vi gjorde det, samtidigt som vi åkte båt ut till Vinga där vi åt havskräftor och räkor, badade tunna, drack vin, tävlade i att känna igen gamla vinyllåtar, och bara umgicks. Skulle man lägga orden efter varandra i en lång rad, undrar jag hur lång sträckan skulle bli!

Det finns mycket att dela, när man som vi kommit en bra bit i livet, av både allvar och lek.

TACK Viol för en fantastisk helg - och Tack David som nästan sprang benen av sej för våran skull! Jag kommer gärna igen!

tisdag 20 oktober 2009

Gråter

När jag lägger på luren efter samtalet, rinner stora tårar utför mina kinder. En nära släkting, bara 45 år, är märkt av sin cancer och har svårt att prata. Förtvivlan att inte kunna göra nåt är stark. Orden har ingen betydelse. Jag frisk - hon sjuk! Det finns ingen rättvisa!

måndag 19 oktober 2009

Hur sjuk kan man vara?

Känner mej just nu omsluten av människors omtanke. Det är en behaglig känsla. Men för mej finns ännu en känsla jag brottas med i detta sammanhang. Obehaget att vara den som är upphovet till uppmärksamheten. Känslan kan nästan få mej att i möjligaste mån undvika situationer där jag kan utsättas för den.

Sjukt?! Som om jag inte visste det! Jag jobbar i alla fall på det.


Lys
snar just nu på Melody Gardot...en lisa för själen.

lördag 17 oktober 2009

Tankar

Vaknar och känner mig pigg. Så här kan det också kännas, tänker jag och kliver upp och går ner för att äta frukost i tystheten. Alla andra sover.

Bakar en glutenfri äppelkaka, kokar vaniljsås och går sedan ut för att för tredje gången i höst, kratta ihop lövet som fallit från den enorma lönnen på gården! I huvudet far tankar fram och tillbaka, om vad som skulle ha kunnat hända om jag inte besökt lasarettet för mitt magont. Det enormt höga blodtrycket hade inte upptäckts. Kanske när det varit för sent.

Jag inser det nu, när jag läser om riskerna med högt blodtryck. Livet kan i ett ögonblick avslutas. "Shit happens" som min bror säger...Ja, så är det väl. Det som retar mig är att jag verkligen försökt att förebygga detta, genom att äta bra och träna. Men, men...det ligger väl i generna!

fredag 16 oktober 2009

Akuten

Hastigt och lustigt hamnade jag på akuten! Och inte bara för en liten stund utan i hela tolv timmar...Från att ha varit ett fall för gynläkaren, övertog kirurgläkaren mej...men det slutade inte där! Nej, medicinläkarna blev inkopplade. Jag tror att antalet sjukvårdspersonal jag mötte under dessa timmar blev ett 20-tal. Alla lika trevliga. Jag undersöktes med händer, via provtagning och med en röntgen.

Resultatet blev inläggen över natten för ob
servation och utskrivning av tabletter, allt för att jag ska bli piggare.

Reflektionen blir den att jag är evigt tacksam över alla som betalar sina skatter för att jag ska kunna ta del av vården när jag behöver den. Tack alla svenskar som bidrog till att jag fick den fantastiska omhändertagandet.

Jag mår bättre nu!

tisdag 13 oktober 2009

Kreativt kaos...

Har idag tillsammans med mina kollegor (eleverna har haft en ledig dag) suttit och bytt tankar hela dagen. Oftast har tillståndet kunnat betraktats som kaos, men någonstans har kreativiteten funnits hela tiden. Tankemönster och skapade bilder i våra huvuden, gör att rösten ibland höjs och det kan låta som om vi är fiender.

Men inte är det så! Viljan att försöka förstå är drivkraften. Vil
jan att göra ett bra jobb, likaså. Det är spännande, men energislukande!

Runt det här bordet har vi suttit idag! Gick hem med huvudvärk, men vad gör det. Det finns ju Treo!

måndag 12 oktober 2009

Telefonsamtal

Telefonen ringer och jag svarar. Det är min bror. Vi delar både glädje och sorg under några minuter via etern. Glädjen består i att det är release i november för skivan som hans fru sjungit in. Sorgen är, att den obotliga cancern återvänder i hennes kropp. Cancern som kommer att avsluta hennes liv i alldeles för tidig ålder.

Det är verkligen förtvivlat och oerhört frustrerande att inte på något sätt kunna påverka utgången. Jag vet att det enda jag kan göra är att finnas där för att både skratta och gråta med henne. Att våga blottlägga min egen osäkerhet och rädsla. För den är stor!

Livet är inte rättvist - en vetskap som är svår att smälta för mig.

lördag 10 oktober 2009

Från kaos till ordning!

Känslan av oändlighet överväldigar mej när jag närmar mig vedhögen på 20 kubik, som igår tippades på gården! Kroppen kommer att veta att den lever framåt kvällen, när jag flyttat vedklabbe för vedklabbe, från kaos till en mer ordnad tillvaro i travade högar.

Det som ger mest tillfredsställelse är att arbetet, svetten och värmen i kroppen ger synliga resultat. Mitt jobb (lärarjobbet) ger sällan det, så därför mår jag bra, när någon kommenterar att veden bytt plats till prydliga högar.
Om du tror att mina travar av ved, har antagit den runda formen som den på bilden, måste jag ta dej ur den villfarelsen på en gång. Förstår inte hur tålamodet är beskaffat på de personer som ägnar sig åt denna konstform.

Går förmodligen med nåt i kroppen...har lite feber och känner mej inte pigg. Och...som mina ungar brukar säga...!

torsdag 8 oktober 2009

Surprise

Jag kommer precis hem från jobbet, öppnar dörren och hör att TV:n är på. Ut ur rummet kommer min son! Inget konstigt med det, tycker du!...Det är bara det att han bor över 60 mil här ifrån!

Det är härligt med överraskningar...särskilt sådana! Älskar dej Linus!

måndag 5 oktober 2009

Måndag...

Har du varit med om fenomenet att du försöker att göra allt på rätt sätt, försöker använda all din kunskap och erfarenhet, men det blir bara skiter sig ändå! Så har den här dagen varit.

Hörde att ett av inslagen på morgonprogrammet på TV 4 skulle handla om måndagar, elever och skola! Idag har det varit en sådan dag. Du är väl förberedd, du fokuserar på det positiva, försöker att ta till vara elevernas kreativitet och sinnesstämmning - och allt blir bara fel ändå.

Du har elever som fullständigt skiter att du finns där och eventuellt har nåt viktigt som handlar om deras lärande. Du släpper det du planerat och sätter dig tillsammans med dem för att reflektera över vad som händer i klassrummet. Ändå lyckas du inte nå fram. Helt plötsligt är det några som jagar varandra, eller "skojbrottas" på golvet. Någon annan har ett eget samtal med sin kompis bredvid.

Suck...

Konferensen som vi kollegor skulle ha på eftermiddagen, där mycket viktigt skulle pratas om, blev varken hackat eller malet. Några kollegor var tvungen att ta föräldrakontakter efter bråk och en elevs mobiltelefon som gått sönder idag. Så där satt vi några få....och samtalet blev på något sätt ändå inte gjort!

Skönt nu har jag gnällt lite...det känns genast skönare...Då är det väl bara att fundera på hur man ska angripa dagen i morgon..! Med flaggan i topp...!

lördag 3 oktober 2009

Tio timmars sömn!

Jag vet inte när det inträffade sist, att nattensömnen blev tio timmar i sträck! Att vakna och känna sig utvilad, är något oerhört skönt. Att ligga på pluskontot när det gäller sömn - bra!

I veckan har min dotte
r flyttat till egen lägenhet! Och det är ju helt naturligt och inte alls ovanligt när man är ung vuxen. Men just för henne är det att ta första steget ut och tillbaka till livet efter att ha bott på behandlingshem under två år.

Stoltheten och glädjen över att jag får vara hennes mamma, visste inga gränser när vi satt där, många vuxna som funnits med och finns med som stöd, och höra henne berätta om insikter som hon gjort. Och se hennes ansikte stråla av glädje och tillförsikt! Älskar dej!

Nu är det verkligen höst. Gick utanför dörren och till och med hörde hösten. Löven från lönnen på gården ramlade ner -. och det hördes. Dimman låg tät mellan hösten och termometern visade på minusgrader!