En helt vanligt måndag

Sitter här med fötterna på bordet och datorn i knät. På TV:n går Faddergalan. Själv förbereder jag morgondagens lektion i engelska. Funderar över hur jag ska få alla aktiva. Någon kan lite, många kan mer, några väldigt mycket! Snacka om utmaningar.

Ops...nu sjunger Melody Gardot på Faddergalan...En fantastisk artist!! Lyssna på henne om du inte hört henne.

Ta eller inte ta, det är frågan. I morgon erbjuds vi att få vaccin mot "Baconsjunkan". Har inte bestämt mig än hur jag ska göra.

Första advent

Första advent och dagen har gått i snigelns tecken...I sakta mak med andra ord. Skulle kunna tänka mig fler sådana dagar.

Gick en sväng på julmarknaden i byn. Några barn dansade kring granen på torget, andra sålde sina alster, glögglukten spred sig när man gick in i affären. Köpte en kvällstidning, tillsammans med saker till eftermiddagsfikat på jobbet i morgon.

Undrar om jag ska ha någon julskinka på julbordet i år? Hur kan svenska köttproducenter missköta sig som några gjort? Man när tanken att vi "kan" det där med djurskydd, men så är det ju inte. Frågan jag ställer mig är hur man har det med sitt samvete. Om man behandlar sina djur så illa, funderar jag hur de mänskliga relationerna hos dessa personer ser ut.

Just nu puttrar gulaschen på spisen. Brödet står och jäser. Det ska bli gott med mat!

Nina dansar med änglarna!

Igår sa jag, tillsammans med många andra, farväl till Nina. Mycket kärlek och många tårar, strömmade åt olika håll. Låten "Dansar med änglar", som sjöngs, var precis Nina mitt i prick. Vid utgångsmusiken spelades en låt från hennes CD, där hon själv sjöng en av sina sånger. Tack Nina för alla gånger du kommit rullande med din rullstol till pianot när jag suttit där och spelat och vi har sjungit tillsammans. Cancern tog ditt fysiska liv men inte dej! Vi ses!

150 knyck...

Vilken himla tur att man är flexibel och van att hastigheten på jobbet ofta överstiger hastighetsbegränsningen...vilken den nu är. Har inte kommit på det än. Mycket förändras när förkylningar besöker kollegor och kollegors barn. (Krya på dej Annika och alla ni andra).

Det som planlagts får ändras för att passa för den som fått förmånen att ersätta sjuklingen som intagit ryggläget hemma. Kreativiteten och flexibiliteten måste förkroppsligas i ett huj!

Och naturligtvis finns det samtidigt mycket på fritiden som just nu, denna vecka, kräver sitt.

Men va´då?! Jag lever och kan dansa om jag vill...behöver inte sitta still! Jag är lyckligt lottad! Har faktiskt hängt upp adventsstjärnan...ska bort i morgon och på fredag...tanken är att ska vara lätt och snabb att tända den när jag kommer hem. Sån är jag!!

Julstämning på gång...

Så är årets julkort gjorda!! En av de få familjetraditioner som bara måste genomföras. Årets kort andas Dalarna med julstämning! Du som brukar få ett av mej kommer att kunna se det!

Att vara kreativa tillsammans är skönt. Att bara vara tillsammans är ännu skönare. De kravlösa stunderna får man ibland kämpa för. Detta är en sådan!

Kransar av mossa

Vaknade av att solen sken utanför fönstret. Det har det bara gjort 2,5 timme denna månad, enligt dagstidningen jag läste till frukost! 2,5 timme på 21 dagar. Och dessutom har det regnat stor del av den tiden.

Bestämde mig redan igår att göra kransar av mossa. Hade stort behov av att göra något annat än att skriva "skriftliga omdömen". Hämtade hem mossa, gjorde stomme av tidningar och gladpack, och lindade sedan fast den gröna blöta mossan.

Massor av skogen små kryp kröp omkring på diskbänken, till min dotters stora skräck. Men nu är dom undanstädade och kransarna hänger på ytterdörren!

Firande!

Går här och funderar över hur firandet ska ske när allt är över. Ska det ske stilla och lugnt eller ska man slå på stort? Det gäller ju att planera i tid!

Anledningen till firandet? Utvecklingssamtalstiden är över! Satt med min kollega och räknade ut hur många timmar som läggs per samtal. En timme innan, en timme under samtalet, en timme i dokumentation, kopiering och distribution så blir det tre timmar per elev. I mitt fall med 20 elever är det 60 timmar!! 60 timmar under två veckor. Sedan har man ju övriga jobbet i klassen att sköta!

Du kanske förstår att det är smått euforiska känslor som kryper innanför kroppen så här i slutet...

Ska komma på nåt bra sätt att fira!!!!

Oj, var tog tiden vägen

Jag brukar kalla veckorna som jag har utvecklingssamtal med mina elever för grisveckor. Och det är de verkligen! Man hinner inte någonting annat...

Men det är ju inte riktigt sant. I söndags var jag på skivrelease! Oj vilken fest det blev! Det kändes som livet segrade över döden. Verkligen en paradox.

Huvudpersonen, min svägerska Nina, somnade in för två veckor sedan, men var i högsta grad med och skickade sitt budskap genom sina sånger och melodier, att det finns hopp och glädje mitt det det mörka. Att det rika livet levs, för och med andra människor.

Skivrelease

På söndag händer något som jag förmodligen aldrig mer, under mitt liv, kommer att vara med om. Nina, min svägerska som somnade in för drygt en vecka sedan, efter att ha varit sjuk en tid i cancer, sjöng in en skiva under sitt sista år i livet.

Tyvärr hann hon inte uppleva releasen av sin skiva, men för oss andra kommer detta att bli en hyllning till henne. Nästan 250 gäster kommer, hennes låtar kommer att spelas, både från skivan och live.

Mitt i sorgen finns det glädje!

Utvecklingssamtal

Ibland hör man uttrycket att veckan bara består av måndag och fredag. Tiden däremellan flyter samman till nån konstig massa som är odefinierbar och odelbar. Nja, inte riktigt...Den består av arbete och mindre arbete (nattetid).

Så är det verkligen när man arbetar som klasslärare och har 20 utvecklingssamtal under två veckor. Tankarna formulerar sig hela tiden i bedömningar och målbeskrivningar.

Trösten är att veckorna tar slut och jag andas ut och tänker..."nu dröjer det ett halvår till"...Men så plötsligt, förstår inte riktigt hur det går till, är det dags igen med 20 samtal....

Livet är härligt nästan jämt!

Uppsala

Överraskningar är ju något alldeles speciellt. Naturligtvis kan de vara fullständigt förödande och hemska, men den här tillhörde en helt annan kategori. Den njutningsfulla!

Mannen i huset hade förberett det hela. Bara några ledtrådar hade jag fått. Dom ledde mina tankar till Uppsala som ligger 2,5 timmes resväg härifrån. När vi satt i bilen fick jag veta att det stämde! Härligt! Uppsala är verkligen en vit fläck för mig. Skam att säga, har jag bara åkt igenom stan vid något tillfälle.

Helgen har varit väldigt skön. Allt har gjorts i lugnt tempo, vilket är underbart skönt! Jag har nu knatat runt i de gamla delarna av stan, sett berömdheter som domkyrkan, någon av stans alla pubar, och andra matställen.

Det är skönt att känna sig lyxig!

Life goes on...

"Ja, det är det som är så underligt. Att livet faktiskt går vidare. Visserligen i en ny version som skiljer sig något från den gamla vanliga, men det går i alla fall vidare." Så skrev min norrlänske vän som en kommentar till min status "Life goes on" på Facebook.

Fastnade för orden "ny version som skiljer sig något från den gamla"... Livet fortsätter trots förluster, bitar av det gamla trygga blandas med det nya okända och blir den nya versionen. Men det är ok att inte orka omfatta detta på en gång. Men skönt att andra som finns i ens omgivning, kan stå för fortgåendet!

...And the World Goes ´Round...

Stannar upp ett ögonblick på jobbet och funderar över varför inte mina kollegor, alla elever och all annan personal inte verkar förstå det oerhörda som hänt. Att min svägerska somnat in - lämnat oss här på jorden alldeles för tidigt och lämnat ett stort tomrum efter sig.

Alla runt omkring mej rusar vidare och håller på med sådant som vanligtvis livet består av. Och där står jag!

Jag vet, livet stannar inte upp - the World Goes ´Round - som musikalen heter. Men känslan är den att jag skulle för ett ögonblick vilja få de andras delaktighet i den sorg som ockuperat kroppen och själen.

Sorg

I går kväll somnade Nina in. Sorgen är ofattbar.

Hittade dessa rader på Facebook som en hälsning till en av Nina pojkar. Jag tar dessa rader till mitt hjärta.

"Genom allting som susar och sjunger, skall hon komma tillbaka igen. Genom fåglarnas kvitter i träden, genom fjärilarnas fladdrande slag, genom flingornas dans mot din ruta, skall hon ge er en hälsning var dag.

Och när björkarna stiger om våren, och ni känner en varmare vind, skall ni ana hennes själs odödlighet, då hon dunlätt kysser er kind. Och då vet ni, hon är ej långt borta. Nej, mer nära än ni kan förstå.

För genom allt som susar och sjunger skall hennes hälsning med kärlek er nå."

Vi ses Nina!

Nina

Nina
Livet rinner ifrån dej
sakta släcks lågan
här står jag en bit ifrån
och har svårt att fatta
att döden ska ta dej ifrån oss

upptäcker min rädsla
min osäkerhet
inför det oundvikliga

ord har liten betydelse
tystnaden känns bekväm
närvaron betyder allt
kärlek till dej