Snötäcke

Solen lockar ut mig trots att termometern visar många minusgrader. Snön gnistrar och naturen täcks att världens största duntäcke. Vattnets kluckande hindras av isen som ligger, båtarna har dragits upp på land och bildar små snökullar. Allt vilar i väntan på framtida äventyr. Nån enstaka talgoxe försöker sig på vårmelodin.

Själv tänker jag på hur skönt det är att dra ner på livstempot och minska ner på "produktionen". Bildligt talat dra snötäcket på...

Att vara duktig

Är det OK att vara duktig? Satt och pratade med en kollega idag om det. Naturligtvis borde det vara den naturligaste saken i världen. Funderingarna vi hade var om den arbetsplats som skolan är, har plats för människor som tar ut svängarna, sticker ut och driver på?

Är den omedvetna eller medvetna sociala kontrollen på varandra så stark, att det bara är OK till en viss gräns? Känner vi själva av när vi når den gränser och lägger band på oss?

Jag förstår att jag själv är med i detta spel. Vad skulle hända om jag vågade? Och vad skulle hända om du hängde på?

Kanske en satsning på originalitet vore nåt?! Där likriktning vore en något sämre egenskap. Undrar vad som skulle hända då?

Good enough!

Sitter framför datorn, bredvid min kollega och vi jobbar fram en LPP (lokal pedagogisk planering). Arbetet kräver mycket tankearbete och många funderingar kring intentionerna i läroplan och kursplaner som ska omsättas i målbeskrivningar, bedömning m m. Ämnet geografi ska ge eleverna förmåga att beskriva, analysera och förstå konsekvenser av människans vara här på jordklotet!

Vi konstaterar att vi nog är klara och kan känna oss nöjda. Vi har försökt att leva upp till de krav skolverket ställer. I samma andetag säger kollegan, att även om vi lyckas skapa en teoretisk pedagogisk planering som kan tyckas fungera, är det ju inte alltid vi når fram.

Och det är då känslan av "good enough" måste plockas fram. Tiden, resurserna och orken räckte inte till allt som stod i papperet. Kanske blev det i vissa fall något helt annat - kanske med ursprung i en spännande frågeställning från en elev som krävde svar.

Men så är väl livet - det är inte linjärt! Och det är väl tur det!

Inneboende kraft

Att få möjlighet att följa en medmänniskas kamp mot cancermonstret, gör mig ödmjuk till livet. Inser med all tydlighet att friskhet är en gåva och inget självskrivet. Läs Annas blogg och berörs. Den inneboende kraft som verkar finnas i oss är makalös!

Att överleva katastrofen i Haiti är ju en bedrift i sej, men sen att någonstans hitta tillbaka till ett vanligt liv, ter ju sej för mig som svensk, nästan övermäktig.

Jag har mött och möter elever som jag hyser stor respekt för. Elever som egentligen har alla odds emot sig, jobbiga hemförhållanden som gjort att de fått ta stort ansvar och egentligen sällan eller aldrig får stöttning hemifrån. Detta till trots lyser de när jag möter dem. Det måste vara den inneboende kraften...

Ett gott skratt

Så mycket och så hjärtligt som jag skrattade i går kväll, är det länge sedan jag gjorde. Så oerhört befriande för hela "jag", att tillsammans med andra få skratta åt ibland ingenting.

Ni vet ju hur det är. Det är kväll, man är trött, man har ätit och druckit gott och någon säger något som i ett annat sammanhang, på sin höjd genererat ett leende, men som nu utlöser gapskratt med magkramp som följd. Så var stor del av kvällen!

Hör hört talas om skratterapi...jag kan förstå behandlingsformen! Skrattet frigör! Det är nog viktigt att se på sig själv, sin omgivning och på det man gör, med viss mått av humor! Eller vad tror du?

Färna Herrgård

Har suttit tillsammans med andra ur styrelsen i den fackliga lokalavdelning som jag är engagerad i och samtalat om vårt förhållningssätt till varandra. Allt för att kunna i högre grad nå ökad måluppfyllelse. Vi har tagit vårt pick och pack och åkt till Färna Herrgård för ett par dagar.

Det är mycket intressant att se hur ord kan stå för så olika saker för var och en av oss. Intressant är också att se hur vi agerar för att övertyga de övriga att "min" förståelse är den som är den giltiga.

Som tur är finns klimatet att skratta åt oss själva men även åt varandra. Och vi konstaterade att det är en viktig del i vårt förhållningssätt, att låta humorn finnas med hela tiden!

Ska alldeles strax hoppa i jaczzain tillsammans med de andra. Sedan väntar förhoppningsvis god mat och gott vin!

Resurser på väg

Resurser är på väg! Fenomenet är inte obekant, eller hur? Något allvarligt måste hända för att extra resurser av olika slag ska tillföras verksamheten.

Minns en situation för några år sedan, där en elev med utåtagerande beteende behövde en extra vuxen kring sig i skolan. Det var var pedagogerna önskade. Detta påtalades gång på gång, men inget hände. Inga pengar fanns, sas det.

Kommunens psykolog kom på besök för att se hur eleven fungerade under skoldagen, och får en konkret upplevelse av eleven. Ett hårt slag i ansiktet! Några dagar efter finns en extra vuxen kring eleven!

Nu gäller det bara att lyckas få tag på pedagoger som är beredd att arbeta med elever som allt för många gånger misslyckats och kanske till och med gett upp!

Våld i skolan

Nu har det hänt, det som vi befarat! En kollega blir knuffad, slår huvudet i golvet som medför både ett antal stygn och en hjärnskakning. Detta efter att ha försökt ta ifrån en elev en tändare.

I våras påtalades de konsekvenser som neddragningen av personalstyrkan kunde medföra. Fritidsledare fick sluta, elevcaféet stängdes... Stor del av höstterminen har det varit kaos kring några elever, som i sin tur påverkar många andra på olika sätt. Kollegor har uttryckt en stor trötthet och nästan uppgivenhet. Rektorer är bakbunda, budgeten ska hållas!

Så kontentan av detta, ja vad blir det?

Var inte allt för säker att du kommer helskinnad hem, om du går till jobbet! Elever kan ju känna sig kränkta när man ber dem slutat att använda svordomar, könsord och od. Vidare kan de ju känna sig kränkta när de ombeds lämna ifrån sig saker som kan orsaka skada. Och då ha ju eleven rätten att bete sig precis hur som helst! Eller hur?

Medvetenhet...

Den vardagliga lunken är något som jag ibland underskattar. Livet tas allt för ofta för givet. Det är ju fantastiskt att kunna kliva upp ur sängen, leta sig fram till kylskåpet och fixa frukost. Få en kram av den man håller av och veta att dagen kommer att utan större problem läggas till mina övriga.

Men inget kan ju egentligen tas för givet. Det enda jag vet om är nuet. Kan man uttrycka tacksamhet över livet genom att leva mer medvetet? Och hur ser de uttrycken ut?

...ska fundera...

Haiti

Tänk vad ett ögonblick kan förändra! Jag tänker på alla människor i Haiti som just nu lever i en mardröm. En mardröm som är på riktigt! Haiti är en vit fläck på min karta. Vet egentligen ingenting om landet mer än att det är fattigt. Föräldrar har förlorat sina barn och tvärtom.

Jag hade nog blivit tokig. Min erfarenhet sträcker sig till att ha varit på väg att förlora ett barn, men som i sista stund räddades. Att ha varit så nära det oåterkalleliga är i sig mer än man egentligen orkar med. Att sedan stå inför det faktum att det otänkbara skett...hur överlever man det? Hur går man vidare?

...ska ge mitt bidrag till hjälpen som behövs...ett SMS tillsammans med andras, kan göra skillnad för någon...

Motivationen tryter....

...undrar allvarligt om jag vill vara kvar i det här yrket! Vet inte om jag längre hittar motivationen. Det är så mycket som talar emot. Lokaler, resurser, elevers ökade sociala behov. Fortbildning, kompetensutveckling finns knappt på kartan.

Nya krav och uppdrag från myndigheter som vi bara förväntas kunna, som förväntas få plats inom den begränsade arbetstiden. Eftersom kommunen oftast är vår arbetsgivare, sker i dessa dagar, neddragning av tjänster. Kringpersonal som fritidsledare m m försvinner vilket påverkar många barn och ungdomar i skolan.

Få av oss klarar av att utföra jobbet på de timmar som står till vårt förfogande. Och då jobbar vi ändå 45,5 timme i veckan!

...så jag vet inte....

Träning

Så skönt!

Tänk så säger vi nästan alltid till varandra, dottern och jag när vi tränat färdigt. Samtidigt är det förvånansvärt lätt att hitta ursäkter att hoppa träningen. Är det något naturligt att människan söker bekvämligheten före ansträngningen? Det måste det vara eftersom den kraften är så stark...

Tänker springa tjejmilen i år igen, så man lär väl hålla igång.

I morgon kommer eleverna med all sin energi. Det gäller att ta vara på den. Som alltid brukar det bli ganska röriga dagar, de första dagarna efter ett lov. Så det gäller att ladda!

Brasa

Sitter här framför brasan och lyssnar på veden som sprakar. Ljuden och de flammande lågorna är som ro för själen. I alla fall när de håll under kontroll. När eldens krafter tar kommandot, skapar den i stället rädsla.

Idag fick julgranen lämna värmen för att hamna ute i kylan. De nya skotten var på väg. Kartongen med julpyntet får inta sin plats på vinden för att tas fram om knappt ett år igen.

Temperaturen utomhus är nu lägre än den jag har i frysen, och känslan av att vilja gå i ide är överhängande. Även om jag faktiskt nu kan ana att ljuset är på väg tillbaka. Ordet vårvinter är väl det som kommer härnäst...om ett tag i alla fall.

Första dagen

Det blev verkligen en mjukstart. Arbetsgivaren har inte fått ut mycket av mig idag. Men jag har i alla fall varit på jobbet.

Som alltid är det väldigt roligt att träffa sina jobbarkompisar efter ett lov. Det är ju med dem man delar stor del av sitt liv. Att man sedan har sådana som berikar ens tillvaro gör ju inte saken sämre.

Man kan väl inte säga att vi var allt för fokuserade och att vi kom fram till några genomgripande lösningar på tillvaron, men vi samtalade om vikten av att fästa vår uppmärksamhet på det som tillför, berikar och faktiskt är "guldkorn" i tillvaron. Bara att använda orden som möjligheter, framgång, styrka osv, gör ju att fokus flyttas. Men oj va svårt det är!

Nya ord

Vissa människor har det bara! Förmågan att trixa med ord och dess betydelse. Och framför allt förmågan att sätta samman dom så det blir intressant att läsa.

Tomas fd Kirunabo, är en sådan. I dagens status på Facebook skriver han "Man blir ju helt köldknäpp!" med tanke på rådande vintertemperatur.

Inte hade jag ens en gång funderat över att man kan bli köldknäpp - men så är det ju! Och då blir ju sanningen den, att det finns sådana som kan vara köldknäppare och även köldknäppast!

Satt för en stund sedan och pratade med den 18-årige sonen om just ord. Vi konstaterade att företagsnamn som Google, görs om till en företeelse med innebörd att man söker på nätet; man gogglar efter något. Tvittra är ett sådant ord som SAO nu lagt till som ett nytt svenskt ord. Skapat från mikrobloggandet i Tvitter. Spännande!

VINTER med stort V

Osökt blir vädret lätt ett samtalsämne när man träffas, och speciellt just nu när termometern visar på många minusgrader. Just nu närmare bestämt 20. Just i skrivande stund skiljer det alltså 41 grader mellan ute och innetemperaturen! Fast med rätt kläder är vinterkylan underbar. Dagsljuset skiftar i pastellfärger, det knarrar under skorna och kölden biter i kinden.

Samtidigt finns det väl inget som är så skönt som att komma in i värmen, koka en stor kopp the och sen krypa upp i soffan och bara njuta!

Framgångsletare!

I går på nyhetsmorgon i TV4 var socialpsykologen Bosse Angelöw inbjuden för att delge sina tankar kring att se möjligheter i livet. Att i högre grad vara fokuserad på det positiva. Mycket intressant. Han har nyss gett ut sin nya bok "Se möjligheterna - bli en framgångsletare". På sin hemsida finns mycket mer intressant att läsa. Har faktiskt beställt boken till mig själv och min granne (hon kommer att gilla boken).

Han uppmuntrade bland annat att varje dag skriva ner dagens höjdpunkter, för att träna sig i att fokusera på det som ger framgång. Litet som stort. Ska vi testa?

Erfarenheten av, att jag som människa per automatik verkar fokusera på det negativa och det som inte fungerar, den har jag.

Men som sagt, det är inte lätt att lära gamla hundar sitta, men skam den som ger sig.

Present till mig själv

Äntligen! Jag blev med dator idag! Den gamla har för tredje gången på två och ett halvt år behagat slutat fungera. Teknik är fantastiskt när den fungerar...men annars är den bara till frustration. Datorn blev min present till mig själv.

Satt fast i över en timme i bilkö som orsakats av en seriekrock. Det är då man är glad att man inte är en av de inblandade. Livet kan verkligen på ett ögonblick förändras.

Tacksammast idag, är jag över att vara frisk!

2010

Så mycket har hänt under de 10 år som gått. På nyårsnatten 2000 stod jag framför stadshuset i Kiruna och tillsammans med halva Kiruna vakade in det nya tusentalet. Till sommaren detta år flyttade jag från staden där jag fött mina fyra barn till södra Dalarna.

De fyra barnen har vuxit upp till unga vuxna - vilket gett dem en stolt mamma. Själv har erfarenheten av lärarjobbets mångfaciterade och komplexa sidor under dessa 10 år, gjort mej fundersam om jag vill detta tills pensionspengen dimper ner i lådan.

Tekniken, vilken jag tidigare minst sagt varit väldigt stor motståndare till, har helt fångat mej. Kommunikationen som kan ske på olika sätt är spännande. Dator, telefon, kamera...allt digitalt. Att blogga fanns ju inte på kartan!

Nyårslöfen har jag aldrig gett mig själv. Varför vet jag inte, men det som känns viktigt inför framtiden, är ju att verkligen fundera över vad jag själv vill! Och kanske välja bort det som inte tillför någon något. Så det kanske kan bli ett nyårslöfte!