Valborg

Solen försöker att etablera sig på himlen. Den grå massan som envetet försöker befästa sina områden måste ge vika. Termometern visar på att våren gör sina försök. 15,6 grader är inte fy skam när sista månaden bjudit på frost på rutorna nästan varje morgon.

Det är Valborg, symbolen för vårens ankomst. Har avslutat middagen men sitter fortsatt och sippar på det goda vinet. Suttit och pratat om livet med dottern och kommit fram till att det är fantastiskt att vi kan leva det liv vi gör. Inget är för givet. Allt är gåvor.

Majbrasan kommer att tändas en halvkilometer ifrån oss. Får se om energin och lusten kan ta mig dit. Ibland känns folksamlingar mindre attraktiva. Den som lever får se! Skön Valborg!

Energidag...

Idag har varit en sån där dag när energin varit utöver det vanliga. Jag har hunnit med så många olika saker, känt mig inspirerad att göra även det tråkiga som att städa noggrant. Har också hunnit övningsköra med sonen och fylla åtta svarta sopsäcker med förra årets löv som samlats i högar på gården. Och inte nog med det! Ett gäng tvättmaskiner har snurrat och innehållet har hittat sina platser.

Det är då man kan sätta sig i soffan och bara göra ingenting, och känna att det är helt ok.

Tyvärr är det allt för långt mellan gångerna energin är utöver det vanliga! Ja, så har min dag varit...Hur har din varit?

Tänkvärt!

"Sätt de gamla i fängelse och de kriminella på äldreboenden! Så får de gamla möjlighet till bad, hobbies och utevistelse. Ingen kan stjäla från dem, och de får pengar i stället för att betala. De kriminella kan få kall mat, inga pengar, vara helt ensamma, få lyset släkt klockan 20:00 och bada 1 gång i veckan (max)!" Var tror ni jag har hämtat den här uppmaningen? På Facebook så klart! Tänkvärt, eller hur!

Det omtalade askmolnet

Tänk att himlen inte är längre bort och fortfarande är blå och att jag kan se den, trots det omtalade askmolnet! Jo jag vet...molnet ligger på högre höjder!

Det är fortfarande ändå ganska märkligt att något som man här nerifrån jordytan inte ser med blotta ögat, kan så drastiskt påverka både företags ekonomi och människor tillvaro. Skrämmande hur sårbart vårt samhälle är.

Nu är det bara drygt sju veckor kvar tillsammans med eleverna, och vi (jag och min kollega) har snart planerat klart för resten av terminen.... Långplaneringar! Skönt...

...jorden nyser...

Jorden nyser och för oss människor förändras tillvaron i ett ögonblick. På VEI-skalan som mäter vulkaners styrka, är den som nu är aktuell på Island klassad som en etta, på väg att bli en tvåa. Skalan är från 0-8. Alltså är styrkan väldigt liten i förhållande vad den kan vara och ändå får det som händer just nu, förödande konsekvenser för många. Ett askmoln på många tusen meters höjd, stannar i ett ögonblick upp all flygtrafik i norra Europa.

Människan tror hon äger, men så är ju inte fallet. När naturen talar göre sig människan inget besvär.

Kanske lite ödmjukhet och respekt för naturen inte skulle skada?

...motkrafter...

Det räcker med att gå ut och titta på naturens krafter som klarar av att bryta det kalla och hårda, för att jag ska få distans till alla negativa krafter som just nu florerar i organisationen där jag har mitt jobb. Krafter som med munnen säger: "samverkan och dialog" men i praktiskt talar ett helt annat språk. Där konfrontation är ett av nyckelorden. Där viljan till att förstå motparten lyser med sin frånvaro! Jag blir bara så trött och till viss del uppgiven.

Men motkrafter behövs...jag laddar för samverkansmötet i morgon...arbetsgivare och fack!

Tack snödroppar, scilla och krokus att ni behagar att blomma utanför husknuten!

Utanför och innanför

Världen utanför berättar om sjuk kvinna som mördar, flygplan som störtar där flera av ett lands ledare dödas och i ett annat drabbas regeringsfolk och rödskjortorna samman. Stor sorg och mycken förtvivlan, som just nu finns på avstånd, vilket gör att jag fortfarande kan befinna mig i min lilla bubbla, eller vad det nu är.

Livet med vardag och helg avlöser varandra. Ledigheten börjar lida mot sitt slut och jobbet väntar på att min hjärna och mitt fokus vänder sig dit.

Veckan som gått har bestått av rensning av "bråte". Och naturligtvis funderar jag på vart allt kommer ifrån. Varför finns det så otroligt många saker hemma hos mej? Men som någon påpekade för mej, så har livet gjort att "bråten" finns där. Och jag konstaterade också i samma veva att det inte alltid varit "bråte".

Köket här hemma får just nu en ansiktslyftning, vilket välkomnas! Nytt tak och armaturer, ny plats för kyl och frys, tapeter, färg och kakel...

Mamma

Undrar med vilka ord mammor i min omgivning skulle använda, för att beskriva detta att vara mamma? Har en känsla av flera av beskrivningarna skulle ligga åt det positiva hållet. Själv skulle jag leta efter beskrivande ord som kan ge uttryck för det fantastiska livet tillsammans med sitt barn.

Men jag skulle också ge en annan bild av att vara mamma. Det svåra...att inte känna sig behövd, att bli trampad på, att inte bli lyssnad till, att känna sig maktlös, att känna känslor av att vilja säga upp bekantskapen med sitt barn?

Vem talar om de här känslorna? Hur stöttar vi varandra när livet inte är så rosenrött, eller vilken färg det nu har?

Gener från förfäderna

Jag tror att jag fortfarande bär med mig gener från mina förfäder som levde för många tusen år sedan. På den tiden då vi var samlare...gick omkring och samlade ihop födan och det material vi behövde.

När jag tar sig upp på vinden, vilket jag gjorde idag, så ser jag verkligen hur starka dessa förfädernas gener är. Och ännu värre den mans, vilken jag lever tillsammans med. Kartong efter kartong med diverse saker som kan vara bra att ha, eller som bara blivit uppburna dit, på grund av att beslutet att släng dem aldrig togs.

Men i morgon blir det av...Svarta plastsäckar ska fyllas för att sedan köras till återvinningen! Åh, vad skönt det ska bli.

Livet segrar!

Långfredagens budskap om död förbyts i uppståndelsekraft en dag som denna! Budskapet om att livet återvänt kom först till kvinnorna vid graven...varför just kvinnorna, kan man ju som levande på 2000-talet undra över. Varför inte några framgångs- och inflytelserika män? Som det så ofta var och är.

Jag är glad att det var kvinnorna som blev betrodda med budskapet om uppståndelsen och kraften i den. Kanske kvinnorna, då som nu, är de som mest behöver höra om friheten och upprättelsen som finns. Kanske visste ängeln att kvinnorna inte skulle föra nyheten vidare, för att tjäna en hacka på den, utan för att det var ett revolutionerande budskap som både män och kvinnor behövde höra.

Ska gå över till min kära granne som bjuder på middag alldeles strax. Tar med mej nyinköpta penséer till henne! Naturens uppståndelsekraft!

Långfredag

Känslan av att räkna ner dagarna innan en längre ledighet, är det som gör att man orkar ända fram. När väl friheten och valfriheten infunnit sig, är jag helt slut och orkar ingenting. Nu när jag äntligen lever i ledigheten, är kropp och själ fullständigt dränerade på all energi!

Det är väl bara att vänta in kropp och själ, och försöka övertyga sig om att det är helt OK att bara vara. Även om dammråttor, smutstvätt och matlagning pockar på sin uppmärksamhet. Jo, jag vet...den finns kvar.

Påsktiden är ju en tid för eftertanke och glädje på många sätt! Så här sitter jag och bara är! Beredd att lyssna och ta in...

April, april....

Första april och dagen har gått över i eftermiddag och jag tror att jag klarat mig undan några allvarliga lurendrejerier. Riktigt säker kan man ju aldrig vara förrän efteråt.

Satt och läste på Wikipedia om aprilskämt genom tiderna. Som det här att innan färg TV var varje mans egendom, meddelades i ett nyhetsprogram, att ny utrustning installerats i TV-huset, som gjorde att man inte behövde köpa ny TV för att få bilden i färg. Det räckte med att klippa sönder en nylonstrumpa och sätta fast över bildrutan på sin svartvita!

Vi får väl se hur jag klarar mig i år! April, april....förresten!