söndag 28 mars 2010

Bjästa

Hur kan det komma sig att vuxenvärlden och ett samhälle så fatalt kan svika en ung flicka som blivit våldtagen? Jag tänker på fallet i Bjästa. Varför är det svårt att som offer bli trodd? Hur kan popularitet göra att, trots fällande dom, människor tar parti för förövaren? För mig är det helt obegripligt.

Vad är det för krafter hos en människa som gör att m
an stänger av och sällar sig till massans skanderande rop? Är det rädsla, feghet? Eller vad är det? Hur kan man vända ryggen till den svage, den utsatte?

Hoppas jag själv inte är så feg, om jag skulle hamna i samma situation.

Nu längtar jag efter våren!

lördag 27 mars 2010

Earth hour

Sitter och njuter av brasan som sprakar, ljusen brinner och jag har laddat upp batteriet på laptopen för att inte vara uppkopplad på elnätet under Earth hour. Önskar verkligen att de som har makten, både de som fått den via politiska val, och de som har den pga av pengarna förstår att vi har bara en jord!

Älskar verkligen ljuset som återvänder. Det känns som om det var värt att vänta på. Livsandarna väcks till liv och livet känns plötsligt lite lättare. Bara jag som känner så?

Har bara sex utvecklingssamtal kvar, av mina 20. När det är över är det dags att fira!

måndag 22 mars 2010

Måndagstankar

Trots att kalendern säger att det fortfarande är mars beter sig vädret som om det var april. Vårkänslor och vårvindar ena dagen, full snöstorm nästa! Man kastas mellan hopp och förtvivlan.

Jag skrev ju att veckan som gått varit omtumlande, och situationen har tyvärr inte förändrats till något bättre. Min och mina kollegors chefer har på intet sätt försökt att närma sig sin personal för att föra en dialog med dem. Undrar hur fortsättningen blir?

Skriver skriftliga omdömen för mina elever, till vansinne...men förhoppningsvis är allt över om åtta dagar, då påsklovet börjar! Tills dess håller jag ställningarna!

lördag 20 mars 2010

Omtumlande vecka

Att sitta och lyssna på sina chefer och förvaltningschef och skämmas, är något man hellre sluppit göra. Det är föräldramöte och förslag om omorganisation ska presenteras. Förslaget saknar helt förankring hos personal och föräldrar och känns mer som en kupp. Argumenten fungerar inte i sammanhanget. Som någon uttryckte det...frågan och svaret hör inte ihop!

Nu står vi där, långt i från varandra...arbetsgivare och arbetstagare. Ska bli intressant att se vad nästa steg blir. Jag blir bara trött och funderar om strategin...inte bry sig...fungerar?!

Våren är på gång, och jag hjälper den genom att skotta snön från högarna. Njuter av ett glas rött och känner att solens strålar har träffat huden i ansiktet! Underbart!

söndag 14 mars 2010

Följa med strömmen

Hela huvudet är fullt av uttryck som, visar förmåga att...kan utveckla förmågan att se samband...Jag sitter och skriver skriftliga omdömen till mina 20 elever. Att utgå från den kunskap och förmåga de har är ju grunden för att sedan uttrycka det som kan utvecklas. Undrar hur jag skulle känna mig att bli synad och bedömd? Att bli bedömd mot mål.

Mål i all ära, ibland är det
skönt att bara följa med i strömmen. Det tänker jag göra nu....sängen väntar!

lördag 13 mars 2010

Anna har somnat in

Sitter här med datorn i knät, på TV:n presenteras poängen i Melodifestivalen. Surfar in på Annas blogg för att se om den är uppdaterad vilket den är. Anna, som jag följt under en tid har somnat in. Trots att jag inte alls känner henne, mer än via bloggen, berörs jag. Så orättvist livet är...En ung mamma som drabbats av cancer måste lämna det här livet...jag finns kvar. Vad gör jag med mitt liv?

Melodifestivalen känns väldigt ytlig i detta sammanhang...

onsdag 10 mars 2010

Tunnelseende

Nu går jag in i en mycket intensiv period, där jag nästan får tunnelseende. Blicken är helt fokuserad på utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och IUP:er. Det är sjukt mycket jobb. Lättnaden när veckorna av samtal är över är enorm. Så det gäller att lyfta blicken något!

Sen tar nästa stora projekt vid. De nationella proven. Femton prov för varje elev gånger det antal elever som finns i klassen. Jag har tjugo. Alla ska rättas och analyseras och en kunskapsprofil ska skrivas på varje elev! Hej och hå! Men men, man ska inte ta ut problemen i förtid...Jag vet...

tisdag 9 mars 2010

Energikick


Tänk vilken energi man får av att fysisk köra slut på sig. Ta i så att mjölksyran bara sprutar! Och inse att man orkar mer än man tror...gott för självförtroendet också. Ida, det är så härligt att träna med dej!

Berörs av människoöden genom olika bloggar. Har under en tid följt Anna, en ung mamma som drabbats av aggressiv cancer, som nu sover och som förmodligen inte kommer att vakna mer. Till Annas blogg

Det enda liv vi har är just nu! Tänk att det ska vara så svårt att förstå!

måndag 8 mars 2010

Tillbaka

"Fröken, det är nog för att vi haft sportlov för länge!". Ja så sa en av eleverna när jag oförtrutet väntade på att det skulle bli tyst i klassrummet. Det är ju inte så stor idé att försöka säga nåt om man ska överrösta 20 glada barn som har hur mycket som helst att säga till varandra!

Jag förundras ofta öv
er hur blixtsnabbt tanken omsätts i ord - rakt ut i luften, oavsett vad som händer runt omkring. Det är en mänsklig rättighet tycks det för en del. Om man påminner om att det stör, får man till svar: Jag ska bara säga en sak!

Har suttit med matteproven i kväll. De har rättats och analyserats. Det tog nästan tre timmar!

Våra rektorer kom med en bomb i eftermiddag! Bomben var en stor omorganisation som förmodligen kommer att ske inom skolan värld i vår kommun. Tanken på ett jobbyte känns närmare än någonsin!

lördag 6 mars 2010

Minisemester

Tillbringar helgen med besök i Sala silvergruva och på teaterbesök. Minisemester skulle man kunna kalla det. Gruvan var helt fantastisk och man står med stor ödmjukhet inför de människor som arbetat där under helt andra förhållanden än de som råder idag.

Kärleksbrev, hette teatern vi såg. Två människors livsöden och deras kärlek till varandra! Häftigt!



onsdag 3 mars 2010

Köket

Just nu är köket ett byggarbetsplats men fortfarande kök! Väggar har rivits, en dörr har fått lämna sin plats, golvet ska bli nytt! Taket ska få nytt utseende och väggarna nya tapeter.

När man väl börjar röra i ett gammalt kök finns det ofantligt mycket att göra. Det är roligt att vara kreativ, bli inspirerad av andras idéer, utnyttja ytorna maximalt.

Det är mycket historia i ett gammal kök. Några spår hittar vi när vi river. En 10-öring från 1956 låg under tröskeln, en gammal ringklocka - huset har haft husa på den gamla goda tiden, ett gammalt trägolv som förmodligen skurats av nämda husa, någon snickares anteckningar på en regel...

Huset byggdes 1947 så många måltider är gjorde i detta kök! Undrar vilken maträtt som stod högt i kurs, då för länge sedan? Det skulle vara fantastiskt om väggarna kunde tala. Vad sa man till varandra då? Samma saker som idag?

tisdag 2 mars 2010

Vårkänning


Det är svårt att inte stå där med förundran över den livskraft som finns i livet själv. Det är minus 10 grader ute, nästan en meter snö och ändå står dom där, snödropparna, invid husväggen och väntar på lite mer sol och värme för att visa sig i hela sin prakt! Hur är det möjligt?

Vårkänningen inne har under de senaste veckorna bestått av och kommer att bestå av tulpaner i alla möjliga färger! För mig är det verkligen vårens blomma nummer ett. Att dom jag sedan är odlade i Sverige är ju ännu bättre!

Under min andra sportlovsdag hängdes de nyinköpta gardinerna upp i rummet. Jag älskar fönster och vill att de ska synas så mycket som möjligt. Om nu ögonen är själens fönster och är fönster på ett hus, husets ögon! Därför blir mina gardiner ofta ljusa och tunna, vilket dessa är!

Min playlist på Spotify just nu är Salem Al Fakir. Gillat honom från första skivan han gav ut. Vilket musikaliskt geni han är!

måndag 1 mars 2010

Lyx

Att ha några dagar helt oplanerade, känns lyxigt. Att vakna utan klocka, äta långfrukost och bara välja att göra det som faller på, är underbart. Speciellt när vardagen i övrigt är så fulltecknad. Befinner mig alldeles i början av sportlovet!

Läser en störthärlig bok. Familjens projektledare säger upp sig. Köpte den på bokrean. Handlar om en småbarnsmamma som säger upp jobbet som familjens projektledare. Många igenkännandets leenden sprider sig över läpparna. Gunilla Bergensten som författaren heter, ställer massor av viktiga frågor varför det så lätt blir kvinnorna som driver projektet "familj". Som planerar, fixar och tänker.