Jordgubbar

Att kunna hämta något ätbart från sin trädgård, väcker speciella känslor hos mej. Undrar om det är det ursprungliga, det där att fixa sin egen föda, som väcks till liv. Någonstans det naturliga, till och med.

Hämtade första skörden av jordgubbar idag. Varma, söta och saftiga, tillsammans med gräddmjöl och socker. Jordgubbsmjölken som blir är gudomlig! Att äta dom ute i nästan 30 graders värme, under parasollet... Kan det bli bättre?

Läste om att jordgubben inte är ett bär, utan en stenfrukt! Visste du det?! Spelar ingen roll...får gärna vara en nöt också...

Köpte med mej melon och jordgubbar till min sjuka dotter. Uppskattat!

Cykeltur

Så blev det då av att cykla runt Barken. Mellan 3 - 3,5 mil i strålande sol! Vindarna är inte bara ljumna, de är varma. Himlen är blå och vattnet är blått. Människor sitter och ligger utanför sina stugor och lapar sol. Hur nu dom orkar det?

De flesta människor har något förhållande till vatten. Och för mej är det frihet på nåt vis. Det gäller både när det går vita gäss eller höga vågor, och också när det är kav lugnt!

Borde väl egentligen ha cyklat med en långärmad tröja för att inte träffas av solens strålar...men nu gjorde jag inte det! Så det värmer gott på ryggen just nu! Men det är smällar man får ta.

Peace and love

Hämtar hem två trötta, men nöjda tjejer från Peace and Love i Borlänge. Värmen suger musten ur de flesta. Och att vara på festival i nästan 30 graders värme, är inte alltid så enkelt.

Har cyklat de sju kilometerna till badet idag också. Så underbart att ta sig fram i naturen. Det är verkligen terapi. Tänker ta en runda runt Barken i morgon. Det blir en cykeltur på tre mil. Har tänkt göra den flera gånger, men nu blir det av. Förresten, det var ännu skönare i vattnet idag.

Peace and love...till dej!

Årets första dopp!

Plus 25-28 grader! Helt underbart!

Tjejmilen närmar sig. Ja, det är en löparrunda i Stockholm på en mil. Sprang den förra året och var betydligt mer tränad än vad jag är i år, så det gäller att ligga i. Varför jag gör sånt här? Jag behöver utmana mig, pressa kroppen till att göra det som den gärna vill slippa. Och det gjorde jag för en stund sedan...en joggingrunda i värmen. Springer förbi hamnen med alla båtar och hör vattnet som kluckar. Välbefinnande infinner sig som ett brev på posten efter rundan!

Att ta sig fram sin vanliga miljö på annat sätt än man vanligtvis gör (i det här fallet, med cykel), är som att upptäcka en helt ny miljö. Synintrycken blir helt annorlunda än de som gör genom bilrutan. Och dofterna, ja de är helt förföriska. Nyslaget hö, gräs och blomdoft...

Innan jag cyklade hem igen, tog jag mig årets första dopp utomhus. Det var inte kallt, men det var inte varmt heller! Det gick att doppa sig och var helt OK. Sommar jag älskar dej!

Festival

I går kväll strosade jag omkring bland människor som kommit för att som jag, strosa omkring och lyssna på musik. Även om man vanligtvis inte skulle köpa artisternas skivor eller lyssna på dem, är det nåt speciellt när det är festival. Stämmningen, alla människor, och som det var i går, solen och värmen, gör kvällen.

Musik är verkligen något som berör, inte bara mej, utan de flesta andra också, tror jag. Får veta idag på morgonen att Michael Jackson är död. Man kan säga mycket och tycka mycket om honom, men han har betytt mycket för dansen och musiken. Ingen lever för evigt, så är det.

Värmen och solen fortsätter...underbart!

Teknik

Det är bara att erkänna! Jag är helt beroende av tekniken...Vad vore jag utan min dator, min telefon med walkman och min kamera? Hur jobbigt vore inte det?

Jag gick och funderade på det idag när jag rensade ogräs vid gatstenen, samtidigt som jag gick och lyssnade på "Sommar" med Finlands utrikesminister, vad han nu hette. Alla springrundor och träningspass när jag varit uppkopplad till min telefon via blåtand och kunnat lyssna på musik som peppat mej. (Har just lagt in ny musik på telefonen). Och datorn som jag använder flera gånger om dagen. Hitta recept, jobba med, surfa runt, skriva blogg, hålla kontakt, betala räkningar, föra över pengar, kolla mail, kolla film (när TV:n är upptagen). Listan kan bli lång... Och jag tillhör generationen som inte växt upp med allt detta utan blivit såld på det i "mogen ålder"! Hur det nu kunde bli så?!

Men det gick ju förut också...Kanske skulle man ta en vecka "semester" från allt detta också, bara för att testa hur det känns. Har nästan glömt det.

Ska snart ut på en springrunda...lyssna på den nya musiken...

Trädgårdsliv

Underbart att vakna till solsken och värme. Livsandarna skuttar igång och det gjorde faktiskt jag också efter en tallrik fil. På med joggingskorna och ut på en morgonrunda! Musiken i öronsnäckorna peppar mej att ta i lite mer...och lite längre...

Häcken...den gröna i trädgården, har fått känna på häcksaxen och har formats om och ser inte lika spretig ut som förut. Det är verkligen skönt att jobba så att svetten lackar. Det är sånt som händer när termometern visar på nästan 25 grader. Och på nåt sätt är det som terapi för själen. Fokus är helt på aktiviteten...

Peace and Love har startat i Borlänge och körde upp husvagnen dit så att dottern med kompis skulle ha någonstans att bo under festivalen. Musik och folk i massor.

Torp

...några bilder från Torp. Färskpotatis, midsommarstång, vänner, frukost i husvagen, konsert, regn och sol, sena nätter...

Så var midsommar över och första semesterveckan på gång. Och den verkar bestå av sol och åter sol! Kan det blir bättre!

Glad midsommar alla vänner!

"Kom nu alla vänner...var enda kotte som jag känner. Nu ska vi leva loppan, tjola hej, tjola hoppsan sa".

Solen försöker tränga igenom molnen. Löven i träden, och allt annat löst flyger och far i vinden. Och midsommarkläderna hänger kvar på galgen...Här gäller fleecetröja och kläder som värmer. Men vad gör väl det! Det är ju midsommar!

Sillen och potatisen är strax klar och dansen kring stången står som nästa inslag. Sen gäller det att njuta av en av årets längsta dagar!

SOMMARLOV!

Nu är jag äntligen där! Nu bestämmer jag själv!

Alla beställningsnummer är inknappade och dörren stängd till klassrummet. Det kommer väl som alltid att ta tid innan känslan av ledighet infinner sig. Men det kommer...jag ska jobba för den väldigt aktivt! Innan jag och min kollega skiljs åt, reflekterar vi över hur fort man lämnar sina "gamla" elever då man står inför att få en ny klass till hösten. Redan kittlas tanken av möjligheterna - det okända känns spännande. Jag är så glad att få ha Annika som kollega till hösten! Duktig pedagog och ambitiös.

Midsommar, betyder Torp. Om några timmar sätter jag mej tillsammans med min yngste son på bussen för att sedan ta tåget till Hallsberg! Njut av varandra och ta vara på de sista långa dagarna...

Nu är jag klar! Jag går hem nu!

"Nu är jag klar. Jag går hem nu!" På bordet ligger massor av beställningskataloger, det är fullt med skräp på golvet. Lampor är tända, dörrar olåsta. Jag hör en kollega sucka, och jag replikerar med att säga "Ja, vi är olika!" när vi plockar i ordning och sopar golvet.

Ibland önskar jag att jag vore den där som bara stänger av när klockan visar slut på arbetstiden. Bara lämna och gå och inte fundera ett ögonblick mer. Fokus helt inställd på tiden utanför arbetstiden.

Men nu är jag inte det och bevisligen några fler i kollegiet. Så varför ens kommentera fenomenet! Det är väl dessa personer som kommer att orka jobba till 65. Grattis till er!

Äntligen är det varmt ute! Det är länge sedan det var 17,6 grader ute.

Utveckling!

Kvalitetsredovisningar - utvärderingar - analys - målbeskrivningar! Tillsammans med kollegorna vände vi och vred på innehållet i arbetet som gjorts under läsåret. Vad är bäst, bra, mindre bra och vad saknas? Vilken kvalité kan vi upptäcka i detta? Hur ska vi kunna utveckla och utvecklas?

Gillar man att vara i rörelse - och då menar jag i ständig utveckling, är detta en förutsättning för att lyckas. Vad vill vi vara om 5 år? Hur ser det ut då? Vilka förändringar är gjorde? Ja det finns massor av frågor att ställa.

Kan vara spännande att själv ställa sig de frågorna - Om 5 år, hur ser mitt liv ut då? Vad kan jag själv påverka, och vad styr omständigheter?

Kvällen avslutades med en mycket trevlig personalfest. Massor av god mat, gott vin och massor av sång! Det svängde ordentligt! En relationsutvecklande kväll!

En underskattad aktivitet...

Vilken träningshelg det har varit!

En textrad i en ny låt av Tomas Ledin har inspirerat mej till aktivitestakten denna helg. "Att inte göra någonting alls, är en underskattad aktivitet". Och det har gått ganska bra. Kanske var det de intensiva veckorna innan som underlättade träningen. Jag höll löftet att helgen skulle gå i snigeltakt.

Regnet utanför har också hjälpt till. Någon av mina kompisar funderade över om syndafloden var på gång. Och man kan verkligen undra.

Köket, matbordet, soffan, datorn och sängen är besökta platser. Men man lär väl se till att det inte blir en vana...faran är nog inte överhängande.

I morgon blir det kvalitetsarbete på jobbet och dagen avslutas med cykeltur tillsammans med kollegor dryga milen söderut, för att festa på hemgjorda pajer och gott vin!

Tåren kom...

Skolavslutningsdag och massor av hej då och kramar. Känslan av sorg och saknad gjorde sig gällande när jag stod där, öga mot öga med mina 23 ungar...Så här är det: Man är väldigt mycket "morsa" i skolan. Det handlar om att vara nära, hålla avstånd, leda, uppmuntra, tillrättavisa, sätta gränser, skratta, plåstra om, visa, trösta, lösa konflikter, hjälpa till, säga: "du fixar det"...och så mycket mer...Fick ett enormt stort (40 cm i diameter) och fint fat av mina elever...Passar sommarsalladerna...Tack!

Men så är de då på väg vidare i livet. Jag får "nya barn". 20 stycken. För mig helt oskrivna blad. Lite nyfiken är jag allt!

Regnet strilar ner från himlen trots att vi sjungit Teds "himlen är oskyldigt blå" på skolavslutningen. Jag längtar till att den blir det lite oftare. Det våta har dominerat vädret alldeles för länge nu. Men jag lever på hoppet...Solen kommer.

Helgen kommer att gå i snigelns takt...Jag lovar!!!

En massa skit...

Sjukt va´mycket oviktigt som samlas i ett klassrum under ett läsår. För stunden kanske det ansågs viktigt...men nu...nu slutar livet i en svart sopsäck! Men det känns väldigt skönt, det känns lättare att andas. I alla fall efter en stund, då dammolnen lagt sig.

Nu är det verkligen sista rycket som gäller. På tal om skit så "spöade vi skiten" ur år 6:s elever i går. Det var lärarna mot eleverna som gällde i brännboll. Vågen gjordes ute på spelplanen då segern var meddelad! Kul...

Sen är det skitväder ute...i alla fall om man gillar sol och värme. Jag vill sola och läsa bok. NU! Får väl tända en brasa och läsa en bok. Det är helt ok det med.

Läser just nu Mannen i sjön av Arnaldur Indridason.

Håller på att göra purjolöks- och potatissoppa. En av favoritsopporna här hemma.

Nytränad

Va´det är skönt! Skönt att kämpa och bli svettig, att utmana kroppen och psyket. Det var ett bra tag sedan. Penicillinkuren satte käppar i hjulet, och sen satt käppen kvar... Så därför känns det ännu skönare när man äntligen tagit sig ut. Just nu med musiken dunkande i öronsnäckorna, ibland är det en bok. Jag kan gå igång bara jag hör musiken - känner suget att röra mig! Jag ska ju faktiskt springa tjejmilen om 2,5 månad! Så det gäller att ligga i...

Så är då EU-valet över och jag vet inte riktigt vad jag tycker. Är EU bra eller dåligt? Det känns som om jag som vanlig medborgare får fler och fler som bestämmer över mig. Och de som gör det, sitter väldigt långt borta. Främlingsfientligheten slår klorna i fler och fler. Jag ryser...tänk om jag vore den där främlingen...

Min kollegas 86-åriga mamma blev allvarligt misshandlad av en 85-åring manlig bekant natten som gick! Man tror inte det är sant! Knäckt näsa, tre revben av, blåmärken över hela ansiktet... och utlåst i bara ett tunt nattlinne. Tesen att det ofta är någon som man känner som misshandlar, verkar stämma i det här fallet. Mamman ligger nu på lasarettet.

Sista veckan...

Sitter med datorn i knät och tittar samtidigt på Filip och Fredrik. En av mina favoritskådespelare medverkar i kväll, Kevin Spacey.

Har suttit och jobbat med att förbereda sista veckans arbete. Äntligen är jag där. Det har varit ett kämpigt år. Allt för mycket arbete. Många utredande samtal. Många kontakter med föräldrar.

Året har lärt mig att inte ta saker och ting så allvarligt. Har funderat över vad jag kan förändra och vad jag inte kan. Vad som beror på mig och vad som inte beror på mig. Lyssna oftare än att argumentera. Om jag blivit klokare - ingen aning! Förhoppningsvis...

Nu ska jag definitiv ockupera sängen...och ta fram deckaren jag börjat på....

Nationaldagen

6:e juni... Det är lördag och nationaldag. Grattis Sverige, får man väl säga! Jag är stolt att få vara en del av det här landet. Tacksam över att jag får bo där jag bor. Och skulle jag börja räkna upp det jag faktiskt är tacksam över, skulle listan bli lång. Naturligtvis finns det massor kvar att förändra - men för mig är det ändå viktigt att ur ett globalt perspektiv påminna mig om allt det jag har.

Samtidigt inser jag också att jag tillsammans med alla andra har ett stort ansvar för hur framtiden både här i Sverige men också runt om i vår värld kommer att utvecklas.

Så har jag då gjort Göteborg med mina elever, en kollega och tre mammor. Allt flöt på och vi "hade tur med vädret". Även om det var svinkallt, den kvällen vi var på Liseberg.

Lyckades lura med min kollega upp i Höjdskräcken och även i Uppskjutet. Balder, Kanonen och Bergbanan åktes. Förstår inte riktigt vad det är hos mej (och inte bara hos mej) som gör att man utsätter sig för allt detta! Kul är det i alla fall!

Resan avslutades med "After work" i SJ:s restaurang. Med överlämnat ansvar för barnen till medföljande mammor, skruvades korkarna av på några rödvinsflaskor. Tack Anette, (min kollega) att du följde med! Jag uppskattar dej väldigt mycket!

Packar

Så är jag då på väg mot Göteborg med mina elever. Står just nu och gör en pastasallad som ska ätas i morgon på tåget. Telefonsamtal har ringts för att fixa det sista. Ska väl packa ihop lite kläder också...funderar på om regnjackan ska med... det är väl bäst!

Tänk vad olika föräldrar reagerar när deras barn hamnar i konflikter. En del blir skogstokiga - och naturligtvis är det alltid någon annans fel för dessa, andra försöker att förstå och titta framåt - hur löser vi det som har hänt, vad gör vi för att det ska bli bra framöver. Det ska bli intressant att se hur allt slutar, om det gör det.

Det känns, mitt i all röra, att det ska bli som en liten semester att lämna skolans lokaler och göra nåt helt annat!