Sista tiden...

Ett nytt jobb är alltid ett nytt jobb. Så är det ju! Men att jag under sju arbetsdagar skulle hinna vara med om så mycket, hinna tänka så många tankar, fått ta del av så många behov, hade jag ingen aning om.

Hjärnan går verkligen på högvarm. Både pga av det myckna som snurrar där, men också för att försöka tänka kloka tankar.

Just nu sitter jag hos min dotter i storstan och njuter. Det är söndagsmorgon och gårdagskvällen tillbringades tillsammans med vänner från Kirunatiden. Att samtala om livet och vad det har fört med sig är en outtömlig källa. Där samsas både glädje och sorg. Spännande att ta del av varandras liv!

Nu ska jag äta frukost. Det kurrar i magen.